Att läsa först: Konstkupp i Vällingby och Smaragd - en juvel (del 1), (del 2)

7-åringen 1958
Efter tredjeplatsen i Nationernas pris i Milano december 1957 fattade Sören och Erik Dahlgren beslutet att göra ett nytt försök i Paris i januari.

Prix d’Amerique kördes på den tiden med tillägg. 1958 avstod förhandsfavoriten Gelinotte att starta från dubbla tillägg och valde istället ett sprinterlopp på den nya banan Enghien. Från ett tillägg drog Smaragd iväg från start i ett högt tempo. Alltför högt skulle det visa sig i den långa uppförsbacken, och hon slutade oplacerad.

Trots allt finns en viss optimism i Prix de France medeldistans. I det loppet presenterade sig Jamin som i en våldsam avslutning hann fram till segern före Infante II och Smaragd.

Smaragd startade även i långloppet Prix de Paris. Trots en miserabel värmning nådde hon tredjeplatsen efter Jariolain och Infante II.
Därefter lämnade Smaragd Vincennes, något som skulle visa sig bli hennes sista framträdande i nivå med sin kapacitet. Men inte hem utan vidare mot Cagnes-sur-mer och ett lopp i det nyinstiftade Europa-mästerskapet. Dock först via Sterrebeek i Bryssel och Vinterpriset.

Där var hon blek och men hann fram till målfotot utan placering trots ett billigt motstånd. På vägen ner till Medelhavet passerade transporten ett gathörn alltför snävt och Smaragd slog ett knä så illa att svullnaden gjorde det omöjligt att starta.

Så Europa-turnén avslutades med att en skadad Smaragd fick återvända hem. När knäet var återställt tillstötte annat och inte förrän till hösten i EM-loppet i Köpenhamn på Charlottenlund. Där stod Smaragd med dubbla tillägg och var chanslös mot nya svenska stjärnan Adept som stod start men grejade femtepriset.

Epilog
Det visade sig bli Smaragds sista start. Nya skavanker tillkom men Sören och Erik Dahlgren hade inte givit upp hoppet om comeback. Någon gång under 1959 såg jag Smaragds namn i en preliminäranmälan. När Spänn banden kom hösten 1959 skrev Sören ’Men vi har dock inte misströstat utan ska göra ett sista allvarligt försök till en comeback 1960. Det finns så mycket i den här hästen, tyvärr alltför mycket nerver också.’

Utan att veta säkert antar jag att Sören verkligen genomförde försöket. Smaragd fick gå till avel och fick sitt första föl 1962.
I Sportinfo på Svensk Travsport går att läsa att Smaragd fick totalt 11 avkommor varav 8 kom till start och gjorde 338 starter som resulterade i 9 segrar. Av dessa togs 7 av hennes sista avkomma Franklin Fibber (e. Kentucky Fibber). Jag kan inte heller se att hingstarna som valdes var av dålig klass. Snarare tvärtom, 60-talets schlagerhingstar är representerade – Rollo, Scotch Nibs, Frances Nibs – är pappa till 6 av dem.

Tyvärr har nog Smaragds stjärnglans tonat bort i takt med hennes avkommors prestationer.

Men det kan inte ta bort Smaragds egna prestationer i Europa-eliten under åren 1956 – 58 på tävlingsbanan.

Willy Nyström