Stall K2 krymper
Kvar i K2 var - förutom Pebbly – Eyeshadow och Hubbub. Frenchwoman hade som sagt köpts av Ingemar Granberg och nu var även Piercing såld. Ny ägare var Roger Anderberg, amatörtränare på Åmål och tillsammans med sin fru Gun taget emot Piercing på sin gård utanför Åmål i början av maj.

Eyeshadow hade fått vila från tävling i drygt två månader sedan starten på Lindesberg när hon uppenbart inte var frisk. 20 juli var hon tillbaka till ett lunchtrav på Färjestad. Björn körde till direkt från spår 6 bakom bilen och tog spets, bestämde tempot och gasade lite lätt i sista sväng till en bekväm 3-längdersvinst.

Hubbub gjorde 4 starter på en dryg månad under maj – juni med två segrar, ett andra och en matlapp (= 102.000!).

Så var det dags för Årjängs V75-dag 17 juli där Hubbub skulle debutera i V75.

Den här gången kom Laila och jag från Norge väl försedda med ’niste’ och beredda på folkvandringen till den vackra travbanan. Laila kommer väl ihåg den oroliga stämningen på morgonen med mobilsamtal till de lokala spanarna i Årjäng om risken för regn framåt eftermiddagen.

Hubbub stod sällan still och än mindre den här dagen med mycket folk på stallbacken och liv i gäststallen. När han fick möta publiken i första värmningen skruvades den mentala temperaturen upp några pinnhål till. Förutsättningarna var spår 3/2640 med voltstart. Hubbub hade startat på Årjäng en gång tidigare men inramningen då var markant annorlunda. När Björn vände upp nöp Hubbub i galopp direkt, alltså han ’taktade inte ur’ utan drog iväg med full fart mot Karlstad.

Ja, så var den upplevelsen över, det blev i alla fall inget regn. Vi tröstade oss med en loppis i Töcksfors på vägen hem.

U3 (Unghästkonsortiet) i E3
En solig dag i slutet av juli tog Monte Major tog sin andra raka. Denna gång på Bjerke där jag var på plats.

Likaså när han tog tredje raka på Eskilstuna 17 augusti i E3 bonus. Även det en solig sommardag som avbröts av en rejäl regnskur en timme före Majorens start. Banan hann bli något tung men det visade sig inte bekymra Majoren.

Prisutdelaren däremot fick lätt panik när hon i vit byxdress och högklackat skulle ge den lerige kusken en kram och ställa upp ute på den ’något tunga banan’ för fotografering. Eftersom prisutdelaren var en av min ungdoms favoriter (inte ’idoler’) – Eskilstunatösen Towa Carson – erbjöd jag mig att ta emot kramen som representant för Jonas. Jag beviljade henne också amnesti från fotograferingen i leran.

Hösten närmar sig för Pebbly
En solig dag i augusti fick jag sitta i vagnen bakom en travare igen efter 39 år. Jag hade kommit överens med Eyeshadows skötare Lena att jag kunde få göra en skogstur på Lökene med just Eyeshadow. Eftersom jag saknade Generalstabskarta för den delen av Värmland tog Lena ut en annan travare på skogstur som kartläsare. När jag kom till stallet pekade hon åt mig att ta ut Eyeshadow från boxen och ställa upp henne på gången. Sedan stack Lena en borste i min hand och beordrade mig med en nick att borsta Eyeshadow, både för hennes välbefinnande och utstrålning. Utselningen vågade Lena inte lägga på mig, hon ville ha hela paketet intakt tillbaka på stallgången efter skogsturen. Lena släppte ut oss först att skritta på grusvägen mot en av skogsrundorna. I skogen kom vi intill en järnväg där det kom ett tåg som Eyeshadow knappt verkade märka. Rundan avslutades med en längre skritt i solen. Tur för Eyeshadow att hon inte tävlade i skritt, det är inte hennes bästa gren. Efter passet när Lena duschat Eyeshadow och gett henne lite vatten, bad hon mig öppna boxdörren och släppte henne på stallgången så att hon kunde promenera in i sin etta. Som jag sagt förr, Eyeshadow är enastående snäll.

Några dagar efteråt blev hon tvåa på Årjäng och frågan var om min insats gjorde att hon missade segern?

StoDerbyt uttagningar
Sedan var det dags för Pebbly i uttagningarna till StoDerbyt på Jägersro 24 augusti.
Det kördes 4 uttagningslopp (2140a) och de tre första i varje gick till final.

Tidigare har jag berättat att släkten på pappas sida har rötter i den skånska myllan. I Malmö bor min kusin Gudrun med sin man Tommy. När jag besökte dem senast var det i samband med ett uppdrag på Bravida (som har flera kontor i Malmö). När jag berättade att jag hade blivit travhästägare igen kommenterade Tommy att han aldrig varit på Jägersro fastän han levt det mesta av sitt 65-åriga liv i Malmö och frekvent gick på fotboll och hockey. ’Men när någon av dina hästar startar där ska jag gå dit’ lovade han.

Så nu var det dags och vi sågs utanför grindarna. Själv hade jag blivit offer för en läkarkongress i Malmö och hittat nattlogi i närheten av Kastrup och valt att flyga från Oslo där jag var vid tillfället. Gudrun hade heller inte varit på Jägersro men fick tillfälle av Martina att klappa Pebbly i stallet före loppet.

I loppet körde Björn till ledningen men släppte till Vitesse d’Inverne/Sören Eriksson efter en 10-öppning första 500. Sedan gåsmarsch i ett varv och gas sista 500. Pebbly kunde inte ta något nämnvärt på Vitesse över upploppet men slutade tvåa många längder före Stepping Space. Det betydde att de fyra ettorna fick välja spår först och där rök spår 1 – 4. Björn fick välja som trea bland de fyra tvåorna. Nu var spår 1 – 6 redan tagna och Björn valde spår 10 med möjlighet att ta rygg på Viola Silas (spår 3). Själv erbjöd Gudrun och Tommy mig logi till finalen.

En fika med Olle
StoDerbyts final kördes på Derbysöndagen. Pebbly skulle för första gången övernatta borta. Detta fick jag veta vid tävlingarna på Eskilstuna 17 augusti, samma dag som Monte Major startade där.

Innan tävlingarna letade jag efter Olle på stallbacken - som var uppsatt på flera hästar - för att höra hur logistiken planerades inför Derbyhelgen. Fann inte Olle men Björn, som sa att Olle fanns i tränarnas/kuskarnas omklädningsrum. Björn såg min tvekan men sa att det var ok att gå in. Där finns också ett kafé för de aktiva. Därinne satt delar av landets kuskelit vid småbord och det var nästan tyst. Här satt alltså kollegorna och konkurrenterna med kaffe och mazarin. I den mån det förekom samtal var det med små bokstäver. Jag tassade fram till bordet där Olle satt tillsammans med Roger Walmann och hälsade försynt på giganterna. (Nästan en ’déja vue’ från lunchen i Ö-vik med Sören och Gunnar Nordin för 41 år sedan).

Efter att ha fått beskeden från Olle om Pebbly vände jag mig till Roger W. En tanke hade sipprat upp. ’Hur är läget med Ashado Boko (anmäld i samma lopp som Monte Major) idag?’ Förtydligade bakgrunden till min plötsliga fråga: ’Gunnar, en bekant som bor nära mig har en del i Ashado liksom jag har del i Monte Major. Därför är det viktigt att Major är före Ashado i mål när vi ses nästa gång på
Ica.’ Prestigen framför delikatessdisken! Ja, som ni läst ovan under U3 i E3 vann Major och tvåa blev (cliffhanger ….) Ashado Boko! Med lätta steg gick jag och handlade när jag kom hem.

StoDerbyt finalen
Den här gången kom jag till Malmö med bil och styrde direkt till Jägersro. Det var lördag och V75. Framåt 16-tiden kom transporten med bland andra Pebbly. Tävlingarna pågick och Pebbly kände direkt atmosfären i gäststallet. När Martina serverade vatten och mat var hon spänd men så snart ljuden och rörelserna dämpades slappnade hon av. Martina var i alla fall nära.

Jag åkte till Gudrun och Tommy i Kirsebergsstaden nära Malmö centrum. Gudrun hade förvarnat att det skulle bli årets kräftskiva tillsammans med grannarna men att jag var välkommen med. Jag var nog bland de första som lämnade festen och drog mig tillbaka, jag hade ju mina plikter på söndag morgon. ’Vadå plikter?’ I mitt vinnande koncept ingick ju joggning samma dag som det viktiga loppet och vid 8-tiden tassade jag ner och ut på en halvtimmesrunda i Kirsebergsstaden och Segevång. Efter dusch och frukost tackade jag för den här gången och körde ut till Jägers.

När jag kom till stallet vid 10-tiden hann jag skymta Martina och Pebbly på väg bort en bit på morgonpromenad. När jag kom ikapp var Pebbly märkbart irriterad och vände baken mot mig. T.o.m. Martina blev lite förvånad men det var ju första gången som Pebbly bott borta på hotell. Så jag valde att hålla mig borta från stallet till efter loppet.

StoDerbyt kördes som lopp 7 och Peter, Mikael och Malin hade kommit i god tid och fått plats högt upp på huvudläktaren. Där fanns utrymme också för mig men strax efter lopp 6 lämnade jag det trevliga sällskapet (som faktiskt såg rätt spända ut de också). Jag uppsökte i stället den gamla ridhusläktaren där jag suttit och sett Müllers Memorial sommaren 1963 och ställde mig på den rätt tomma läktaren ca 150 m före målet.

Andrahandsfavoriten Vitesse d’Inverne tog ledningen från spår 4 och öppnade första 500 i underkant av 10. Viola Silas från spår 3 fick inte den snabba avgång som Björn hoppats utan Pebbly hamnade i andraspår en bit bak. Fredrik Persson körde fram Viola utanpå Vitesse på första bortre. På sista bortre började starka La Bellouet röra på sig i tredjespår och Björn lät Pebbly ta rygg. I täten hade Fredrik Persson börjat trycka upp tempot tidigt och första varvet gick på 11,7. Första halva sista varvet gick oförändrat fort och en bit in i sista kurvan. Då sviktade även La Bellouets ork och Björn fick be Pebbly ut i fjärdespår mitt i sista sväng. Då ska jag säga att det var långt fram till Viola som kopplat greppet på Vitesse. Stepping Space/Johan Untersteiner som gått i rygg på Viola gick till attack 200 kvar. Pebbly hade långt fram när hon svepte förbi Ridhusläktaren längst ut men höll sin spurt ända in på linjen och tog tredjepriset! Viola vann med huvud före Stepping Space på 12,7a och Pebbly på tiondelen efter, även hon under Butterfly Players svenska rekord för 4-åriga ston.

Pebbly gjorde ett svettigt lopp och när jag kom ner till stallet direkt efter och uttryckte detta sa Björn att ’det här var hennes bästa lopp hittills’.

På målbilden har säkert den uppmärksamme tittaren sett den ensamme åskådaren på Ridhusläktaren rakt ovanför Örjan Kihlströms hjälm? Just det, där står jag, paralyserad med händerna i jackfickorna.

Det var ’håårt i måål’ något som accentuerades i resultatlistan:

Derbyt med Joke Face, Erik och Ludde
Att Joke Face vann Derbyt i loppet efter noterade jag i förbigående. Det var först några dagar efter jag läste i Travronden om Luddes ’Från helvetet till himmelen’. Lördagens tävlingar innehöll besvikelser rakt igenom för stall Kolgjini. Alla hade underpresterat trots att de borde vara i form. Personalen fick bli kvar på övertid för att byta torvströ mot halm i boxarna för alla stallets hästar som skulle starta på söndagen. Och på söndagen fick stall Kolgjini ett tidigt hälsotecken. De första fem loppen gav tre segrar och ett andrapris till stallet.

Nästa kapitel Hösten 2010 för Stall K2 och Unghästkonsortiet