1969 var Knubben 5 år och anledningen till att klassiska årgångslopp som Kriteriet och Derbyt aldrig var aktuellt berodde på att han aldrig anmäldes av uppfödaren och den ursprunglige ägaren. Idag är det sällsynt att travare inte anmäls till de klassiska loppen men på 60-talet och även senare avstod många uppfödare att anmäla var att den totala kostnaden för en årskull blev tung.

Skandinaviskt 5-årsderby
Men 1969 hade ett nytt lopp instiftats på Solvalla, Skandinaviskt 5-årsderby, öppet för hästar födda i Danmark, Norge och Sverige, med ett förstapris på 100.000. Det loppet blev siktet för Knubben våren 1969. Startbilen användes inte så ofta vanliga tävlingsdagar eftersom propositionerna nästan alltid skrevs ut med ’tillägg vid vunna X kr’.
Eftersom 5-årsderbyt var ett linjelopp och Knubben aldrig startat bakom bil, ordnades möjlighet veckan innan att låta hästar prova på bilstart inne på Valla. Sten trodde att bil skulle passa Knubben och så rätt han hade! Ingen av de andra som provade bilstart den dagen hade möjlighet att hindra Knubben från att ta spets.
Så när vi stod på E-läktaren och fältet samlades bakom bilen var min puls så hög att jag trodde att jag skulle svimma. Och – av någon anledning som jag inte minns – kallades till OMSTART! Så en ny pärs och så kom fältet iväg. Sten siktade på en bra rygg och lyckades nå vinnarhålet i rygg på en av favoriterna, Karina Axworthy. Hon ägdes av Stall Hans och kördes och tränades av ägarsonen Hans Svensson. Stall Hans hade också med Krudt Örnebjerg körd av Kalle Fylking som fick tredje invändigt. I sista kurvan fick Sten lucka och styrde ut i andraspår. Samtidigt vinglade Karina ut och touchade Knubbens framben med sulkyhjulet och han galopperade en kort bit men ställde sig mirakulöst i trav igen. Trots markförlusten tog han femtepriset på 8.000. Men Karinas utbrytning lämnade innerspåret fritt in på upploppet och där dök Krudt Örnebjerg upp på Stall Hans nyskapade privata ’open stretch’ och vann.

Alla detaljer i dramat såg jag inte när de hände och då fanns ingen filmning av loppen förutom måldomarnämndens som framkallades i efterhand. Vi småsprang ner till stallet och gladde oss åt den hyfsade pengen.
Där mötte vi Sten ’Hjärnan’ Helt på ett humör som vi aldrig sett honom på, varken förr eller senare.
Han kastade hjälmen i väggen och skrek att ’Dom har snott hundratusen!’.
Då fick vi klart för oss att Karina inte bara stört Knubben utan också lämnat innerspåret fritt för stallkamraten.

Senare i veckan när måldomarnas film var framkallad blev de närmast sörjande inbjudna till en minnesstund (filmvisning).
I min ungdom kunde jag vara lite fyrkantig och när Hans Svensson vänligt leende reste sig för att hälsa blängde jag på honom och struntade i hans framsträckta hand. Som jag kommer ihåg fick Hans Svensson rejäla böter som straff men ändå en bagatell jämfört med Karina Axworthys och Krudt Örnebjergs samlade prispengar i loppet som gick till pappa Kurt Svensson.

Minnesvärd surströmmingsfest
Knubben hade utvecklats hela tiden och var nu som 5-åring etablerad näst under den äldre eliten i Sverige. Samtidigt växte Stens träningsrörelse liksom hans kuskrykte. Nya hästar kom till stallet och frampå sommaren kom Sten till start i Solängets storlopp Silverörnen med Mr Hunter och Knubben.

Vi skulle naturligtvis till Örnsköldsvik alla tre. Solängets sekreterare Ulrik Pettersson hade bokat hotell för VIP-gästerna och jag tyckte att vi skulle leva upp till ’VIP’ och ta flyget. Det blev en kompromiss, jag flög och Bosse och Anders tog bilen.
Flyget gick på lördagsförmiddagen och vid hotellet visade det sig att sekreteraren hade bokat lunch för gästerna inkluderat mig. När jag kommer till matsalen - prydligt klädd tack och lov - står det klart att de övriga gästerna är Sören och Gunnar Nordin med sina fruar. När vi hälsat frågade Sören om det var jag som ägde Carné Safari. Jag nickade och svarade ’Ja’. Därmed hade jag lämnat mitt bidrag till lunchkonversationen.

Fanns uttrycket ’starstruck’ på den tiden? Nja, inte uttrycket men definitivt fenomenet. Det var givetvis en stor upplevelse att få sitta vid ett ovalt lunchbord med Sören och ’Eleganten’ Gunnar. Vad vi åt och vad de pratade om? Ingen aning, jag var i chocktillstånd.

’Eleganten’ och ’Lappen’ smider planer
På lördagskvällen hade Solänget ordnat en båttur ut till surströmmings-Mekka Ulvön i Örnsköldsviks skärgård för alla tillresta travmänniskor; ägare, skötare och tränare. Under kvällen noterade jag att Gunnar Nordin drog sig lite undan med en kortväxt ljushårig person. Gösta Lännstrand berättade att den kortväxte var en norrlandstränare som hette Olle Lindqvist och kallades ’Lappen’ men att han var bekant med Gunnar Nordin var inte känt. Men det skulle det bli snart när pop-stallet Nordin – Lindqvist drog igång sin verksamhet. De satt knappast och skissade affärsmodeller vid surströmmingsbordet men skulle förmodligen ha ett seriöst planeringsmöte i anslutning till tävlingarna.
För vår del blev storloppet Silverörnen småtrevligt. Där kördes två kvalheat. Sten tog Knubben till final och där fick Gösta Lännstrand köra Knubben till en hyfsad slant.

Den kloke Knubben har genomskådat verksamheten
Under resten av året skötte sig Knubben bra som vanligt men vi tyckte oss se tecken på att han genomskådat den här verksamheten och insett att han inte behövde kämpa till sista blodsdroppen för att få sin dagliga havre och bli klappad och ompysslad. Kanske skulle han må bra av att flytta till en bana med lättare medtävlare?

PR-avdelningens säljkampanj
Första tävlingsdagen på det nya året 1970 kördes på Solvalla Expressens Rikschampionat, en kuskmatch där den segerrikaste kusken på resp. bana bjöds in och lottades på Solvallahästar. Först ett försök där de främst placerade hästarna och kuskarna gick till final. Till finalen gjordes en ny lottning av de kvalificerade kuskarna på de kvalificerade hästarna. Sten anmälde Knubben som i försöket fick Bollnäs’ Kjell Eriksson. Och en snygg styrning till en andraplats och klar för final. I finalens lottning fick Östersunds Sune ’Mandel’ Svensson chansen och blev tvåa.
’Hade jag känt hästen bättre hade jag vunnit’ konstaterade ’Mandel’ med sedvanlig blygsamhet.
Sune Svensson var namnet till trots rätt osvensk till sitt sätt.

Efter den lyckade dagen med 7.000 till ägarna fick Knubben övernatta i ett stall på Valla. Vi ägare konstaterade att, efter den påminnelsen om Knubbens förträfflighet i trav-Sveriges medvetande, det var läge att sälja Knubben till ’rätt’ ägare/tränare. Anders fick uppgiften att sondera med Olle Goop om ’intresse’ fanns.

Ny körstil mot järnvägsövergången
Morgonen efter åkte Anders och jag till gäststallet på Valla för att säga go’morron till Knubben och fråga hur natten varit. Vi tyckte han såg pigg ut och selade ut honom framför en rockard. Anders körde några varv på den snöiga ’BG’-banan och sedan var det min tur. Men just den morgonen var Knubben ovanligt pigg och när Anders klivit ur och räckte tömmarna till mig travade Knubben iväg innan jag hann kliva i. Mitt ’ptrooo’ hade egentligen ingen effekt och mitt drag i tömmarna funkade inte eftersom mina stövlar gled på snön. När jag insåg allvaret slängde jag mig på magen i vagnen och lyckades styra så att hjulen inte hakade i någonstans. Knubben fortsatte i spänstigt trav mot stallbacksinfarten och järnvägsövergången medan jag låg på magen (höll en låg profil bokstavligen) och halade in tömmarna. Då vi fått kontakt igen lugnade han sig och jag kunde komma upp i sittande ställning och allt var frid igen. När vi körde tillbaka samma väg stod tränare Stig Persson utanför sitt stall. Persson hade sett min uppvisning och kommenterade ’Ny körstil det där’ och lade till ’Skönt att det gick bra’. Den morgonen lärde jag mig att även en lugn och väluppfostrad travare kan bli stressad. Knubben var inte van att övernatta borta och dessutom vakna i tävlingsmiljön.

Hur säljer man en travhäst?
Anders kontaktade sin ungdomskompis Olle Goop som då var framgångsrik tränare på Rättvik. En av Olles hästägare ville ha en bra snabbloppshäst att tävla med på hemmaplan, Dalarna med omnejd. Vi hade också kalkylerat fram hingsten Knubbens värde till 35’ vilket idag skulle motsvara ca 10 gånger mer. Tydligen var även köparen beredd att betala detta och överenskommelsen beseglades med ett handslag på telefon.

Köparen hette Astor Arnesson med pseudonymen Stall Slugas och ville att Knubben skulle debutera i hans gröna färger kommande söndag i ett halvstort lopp på Rättvik. Knubben fick då åka upp till Olles stall på travbanan och vi skulle formellt avsluta affären på ett hotell intill travbanan innan tävlingarna, en enkel procedur trodde vi. Men Astor Arnesson ville inte bara ha en duglig snabbloppare de närmaste åren utan även en som skulle vinna lopp om några timmar. Astor var också en företagare som ville sprida glans över sitt företag med hjälp av Knubben. Därför ville han förhandla fram en omvänd bonus, dvs prissänkning, om Knubben inte vann! Efter några ostörda minuters diskussion (Anders, Bosse och jag) gav vi besked att priset var 35’, annars behöll vi Knubben.
Så det blev fysiskt handslag á 35.000 kronor (inga SEK på den tiden), köpehandlingar och registreringspapper skrevs under och sedan till stallet.

I mitt bakhuvud gnagde oron att vi missat någon formalitet och att köparen kunde ångra köpet om Knubben inte vann. När vi sedan träffade Knubben i stallet såg han sviken ut och djupt deprimerad. Jag kände mig som svikaren och var rädd att Knubben inte skulle vara som bäst i loppet. Knubben spelades till favorit och starten gick. På något sätt blev Olle inlåst och 500 kvar var vinstchansen nära noll i mina ögon. Men på samma ’något sätt’ och centrifugalkraften hörde jag ’Sesam öppna dig’ och ekipagen utanpå Olle försvann ut åt höger och 100 kvar hade Olle och Knubben rundat fältet.
Långt efteråt har jag pratat med Olle om hur inpackad han varit men att han – faktiskt – skaffade sig den plats Knubben behövde för att spela ut sin speed. Olle log lite vid minnet och sa att det fanns inga kameror där och då.
Så Astor Arnesson fick sin önskan uppfylld med seger för sin nya travare i debuten på hemmabanan.

Hur gick det för Knubben sedan?
Och sedan tävlade Knubben på med förnyat självförtroende. Han skötte sig så bra att Astor Arnesson ville ha honom godkänd som avelshingst. På den tiden gällde den s.k. premieringsnämndens beslut ovillkorligt. Som jag kommer ihåg tillmättes hingstens utseende väsentligt större betydelse än tävlingsprestationerna. ’Grund, skev, gracil’ var nämndens omdöme som gjorde att Knubben inte godkändes för avel. Tävlingsmeriterna dög.

Med denna dom fick Knubben bara betäcka ägarens egna ston och i stamboken finns 3 registrerade avkommor. Av dessa kommer jag ihåg Sluggo Safari som både till utseende och mentalitet var lik sin pappa. Men dessa begränsade möjligheter ledde till att Knubben såldes – som avelshingst – till Finland och hur han lyckades där vet jag inte mer om än statistikuppgifterna på den finska motsvarigheten till travsport.se: http://heppa.hippos.fi/heppa/app?page=horse%2FRacingHistory&service=external

För er vars finska är lite rostig kan jag berätta att Knubben har 70 avkommor registrerade i finska travstamboken mellan åren 1974 och 1985. Tyvärr tror jag inte Knubben satt några bestående spår i finskt trav ’men han fick (kanske) inga bra ston’ som hingsthållare plägar säga.

Men åter till dagen när Knubben segrade på Rättvik.
När Anders, Bosse och jag satt i bilen på väg hem i vintermörkret kommer jag ihåg att det var dödstyst. Var och en var plötsligt medvetna om tomheten efter vår väldigt goda vän som inte var vår längre. Men halvvägs släppte sorgen och snart pratade vi munnen på varandra om nya avelshingsten Francis Nibs.

Hur följde man sin häst på den tiden?
Ni undrar varför vi inte behöll Knubben och helt enkelt flyttade honom till Olle Goop på Rättvik. I början av 70-talet fanns inte tillnärmelsevis tekniken som atg-live för att följa travet och att som idag i många yrken kunna disponera dygnets 24 timmar fritt mellan arbete och fritid. Vi skulle tappa det mesta av kontakten med sporten om vår travare inte tävlade på Solvalla regelbundet och tränades i närheten av Stockholm. Om hästen startade på Rättvik en vardagskväll skulle vi normalt inte hinna till banan i tid om vi jobbade till kl. 17. Och när skulle vi vara hemma igen för att infinna sig på jobbet utvilad och alert kl. 9? Vi fick vänta på telefonrapport från tränaren på en fast telefon eller telefonkiosk. Eller tåla oss till en morgontidning med de lokala travresultaten kunde köpas.

Nästa avsnitt - 2.5 70-talet med Olle Goop och några till …