Från Spångaentrén till upploppet

Björn Sjöström är en person med lång erfarenhet av travsporten. Född 1947 och uppvuxen i Spånga 4 - 5 kilometer från Solvalla. Han började i 12-årsåldern med att sälja tipsblad vid Solvallas Spångaentré som komplement till jultidningar, majblommor och annat. Tipsbladen kom från en granne som var bilskolinnehavare. Tipsbladen kostade 75 öre och innebar ofta en 25-öring i dricks när den förhoppningsfulla spelaren fumlade fram en 1-krona. När bilskolinnehavaren höjde priset till 1 krona innebar det visserligen ökad provision för Björn men dricksen dök direkt. Under den kalla årstiden fick Björn värma sig i stallarna, bl.a. Gösta Nordins, och fick bekanta sig med hästarna och hjälpa till i stallet.

Travhästägaren

Även Björns pappa var intresserad av spel – främst bridge – men i bridgekretsarna fanns många som regelbundet besökte Solvalla och inte enbart för de vackra djuren. I mitten på 60-talet blev Björn tillsammans med pappa travhästägare första gången.

Juba II-hingstens Juvill född 1964 var deras första. Juba II importerades från Frankrike både för tävling och avel. Han hade ett hårt lynne, en egenskap som han dessvärre ofta förärvde. Björn var också engagerad i Juvill i träning och tävling. Vid ett tillfälle anmälde Björn Juvill till ett lopp på Romme med sig själv som kusk. Mitt i defileringen stannade Juvill framför publiken och vägrade röra sig. Björn lyckades få honom på andra tankar och starten gick utan problem. Men efter ett halvvarv blev Juvill på nytt deprimerad och stannade. Loppet var bokstavligen kört och Björn fick honom till sist i rörelse mot stallet och då gick det fort!

Första gången jag hälsade på Björn var på ett årsmöte för Solvalla Hästägarförening. Det var på Operakällarens Rotunda och troligen 1967. Vi tillhörde det yngre inslaget den aftonen.

Amatörkusken

De följande åren sågs vi på Solvallas stallbacke och publikplatserna. Björn hade då amatörlicens, både att träna och tävla. Björn var också medlem i Solvalla amatörklubb. I amatörloppen körde han allt oftare och inte bara sina egna travare utan anlitades alltmer av flera hästägare och tränare. Gästspelen på andra banor blev många där han också mötte de professionella kuskarna.

Bland de duktiga hästar som ägdes inom familjen Sjöström som Björn fick segra med var Deni (se nedan) och Granero. Graneros uppfödare var sonen till veterinären Erik Vigre  som också var Jägersros banveterinär under många år och själv uppfödare av många fina travare. Gransäter var kanske den bästa? Granero gjorde 97 starter med resultatet 33-9-5, ett tecken på att han visste var mållinjen gick. Rissmo Guvijo var en annan duktig travare som tränades av Rolf Nordin. 96 starter med pallplatserna 17-6-7.

Uppfödaren

1972 föddes stoet Deni som Björn köpte av uppfödaren Nils Andersson i Rosersberg. Deni blev också mamma till några av Björns första egna uppfödningar. Uppfödning har Björn också genom åren fortsatt med.

Björn fick representera Sverige i Skandinavisk kuskmatch på Bjerke 1977 med just Deni till tredjeplatsen.

Hästgårdsägaren och Vivo-handlaren

Under 70-talet blev Björn Vivo-handlare. Vivo var en dagligvarukedja som närmast kan liknas vid dagens Hemköp. Parallellt hade Björns yngre bror Ove givet sig in i travet och blivet professionell tränare.

I början på 80-talet fick Björn vetskap om en träningsanläggning i Rimbo ett par mil från Arlanda som skulle säljas. Björn och familjen slog till och flyttade in 1981. 1986 var deras nya hus klart att bo i .

Ett av de mer framgångsrika åren som kusk var 1984 med 16 segrar på 59 starter, en segerprocent på 27. Björn hade då fått Vivo att sponsra honom i utbyte mot att han tävlade i deras dress, något som då var rätt nytt.

Carolo Min

1984 föddes hos Christer Dahling på Skråmsta stuteri en hingst med föräldrar som kanske inte var de mest eftertraktade vid den tiden. Mamma Frances Carola var en habil tävlingshäst utan märkvärdiga föräldrar på mödernet. Pappa Frances Nibs vägde upp en del. Fölets pappa Mini Express var då ett helt oskrivet blad som avelshingst med en kort tävlingskarriär. Hans 27 starter hade resulterat i 7-2-1, alltså en lutning som antyder löphuvud med viss fysisk skörhet. MEN Mini Express’ moder är en av de klarast lysande svenska avelsstona genom tiderna: MINERVA.

Minerva var född 1952 med mycket goda föräldrar. Minervas tävlingsmeriter är minst sagt svettiga: Hon startade 133 gånger och segrade 44 av dessa. (44-13-13 ger en platsprocent på 53!). 1962 - som 10-åring - fick hon sitt första föl och därefter lämnade hon nya föl de kommande 12 (!) åren. Nästan alla fick med sig mammas uthållighet https://travsport.se/hast/visa/107319/avkommor?source=S

Fölet döptes till Carolo Min och köptes av Stall Vivo. Just det, Björns konsortium med Ove som tränare.

Som 3-åring hade Carolo Min visat snabbhet och styrka. 1987 användes startbil betydligt mindre frekvent än idag. När han presenterades för den märkliga vehikeln – en amerikanare med vingar – betraktade han den med misstroende. Så när Carolo Min segrat i Kriteriekvalet var ett startspår i första ledet bakom vingen inget alternativ i finalen. Då man testat vred han huvudet på sned och galopperade. Så ägarna fick välja spår 9 som var ledigt.

Och allt gick som en dans med läge som 3:a i andraspår. 700 kvar styrde Krister Söderholm till attack och in på upploppet ledde Carolo överlägset. Björns kompisar på E-läktaren började dunka honom i ryggen men Björn följde Carolo upploppet ned knäpptyst. Björn hade många gånger sett överlägsna ettor tappa fokus och travet innan linjen. Ingen hybris här inte! Och makterna lyssnade och Carolo travade behärskat i mål som vinnare av Svenskt Travkriterium 1987!!!

Björn är i grunden realist och insåg att Carolo hade kapacitet till en topplacering i finalen. Björn insåg också att en vinst för Carolo innebar att 30 – 40 vänner förväntade sig segerfest så snabbt som möjligt efter målgång. Därför tog han diskret kontakt med krögaren på restaurang Topkapi i Rimbo och avslöjade vad som kunde hända. På söndagar stängde krögaren kl. 17 men lovade att planera en beredskapsstyrka som kunde servera Skagenröra, en köttbit med pommes-frites och glass med jordgubbar på söndag kväll för ett gäng på gott humör. Björn kalkylerade utspisningskostnaden och kom fram till att ett vinnarspel skulle behövas för likviditetens skull. Carolo gav drygt 10 gånger och spelet kom att täcka hela notan utom dricksen.

Detta var Carolos 14:e start och nu hade han tjänat drygt 1,1 miljon. Han och ägarna var inte de första som upplevt hur en sådan seger begränsar möjligheterna att hitta gynnsamma propositioner för sin 3-åring. När tävlingskarriären avslutades 1991 efter 94 lopp var startprissumman 1,5 miljon.

Björn berättar att de inte visade upp Carolo för avelsvärdering förrän 1991. Då bedömdes hans prestationer väsentligt lägre än om värderingen gjorts direkt efter kriterievinsten. Konsekvensen blev därför dåligt intresse av stoägare och sannolikt mindre kapabla söner och döttrar.

Försäkringsagenten

I mitten av 90-talet bestämde sig Björn efter 23 år som Vivo-handlare att avsluta den delen i yrkeslivet. Det blev ett år med travrörelsen när ett erbjudande från Länsförsäkringar att sälja djurförsäkringar. Björn nappade och arbetar fortfarande med hästförsäkringar i Agria (dotterbolag till Länsförsäkringar).

Föreningsmänniskan

Björn har också varit drivande i amatörklubben på Solvalla som bl.a. som ordförande sedan 70-talet.

Björn har fortfarande synnerligen aktiv inom travet även om att köra lopp blivet mindre med åren. Numera kör han enbart egna hästar och enbart i amatörlopp. När Björn ser tillbaka är 80-talet nog toppen på kuskkarriären. Minnesvärd är tävlingsdagen 29 januari 1984 på Gävle när han tog 3 segrar i vanliga lopp. Han märker också att reaktionsförmågan inte längre är densamma. Häromåret satt han på innerspår i ett lopp och såg att det öppnades en lucka i andraspår. När han börjat styra ut sin häst fanns ingen lucka längre. Där satt redan Örjan! Då formades beslutet att nöja sig med egna hästar i amatörlopp.

Genom åren har Björn kört mer än 1300 lopp som resulterat i 103 segrar.

Nästan allt i texten är det som Björn berättade för mig förra veckan när jag hälsade på vid anläggningen i Rimbo. Då fick jag också träffa Björns fru Ulla som hade ordnat lunch på verandan. Ulla är också synnerligen engagerad i verksamheten. Ulla är även delägare i många av hästarna på gården Östra Vreten. Mest intressant av tävlingshästarna är kanske 4-årige Jaguar Hill. Broder Ove har numera draget sig tillbaka från travet men bor fortfarande intill. Björn och Ulla har en son och en dotter. Sonen heter Claes och är just travtränaren som styr den delen av verksamheten på anläggningen. Bilderna har Björn lånat ut till mig.

Nästa kapitel handlar om Björns syn på svenskt travs utveckling från 60-talet till idag