Kapitel 2.2 - Sten Helt
Stens stall på Husby gård blev en jättebra miljö för Knubben med stora hagar och massor med långa skogsvägar.
Den fina vintern 1968 blev en bra uppbyggnad för den nu 4 år gamle Knubben. Mycket mängdträning, spring i hagar och snabbjobb på Valla varje vecka. I slutet av februari tyckte Sten att det var dags att starta och det blev en tredjeplats efter en snäll styrning.
Fastlagspriset
Sten var så nöjd att vi anmälde Knubben till Fastlagspriset på Åby sista veckan i mars.
Egentligen tyckte jag att det var tufft att anmäla till loppet som var öppet för 4- och 5-åringar. Men loppet blev en vändning till det positiva med en lätt spurtseger över segermaskinen Minuano som skulle ta 7:e raka.
I Göteborgs-Tidningen kunde man läsa:
’Segern knep fältets ende 4-åring, Solvalla-gästen Carné Safari, med Sten ’Hjärnan’ Helt i sulkyn! Och nog gjorde segerkusken skäl för smeknamnet i den här styrningen – det var en kallt avvaktande körning som bäddade för Carné Safaris vackra spurtseger.’
I intervjun efter berättade Sten: ’Det var skojigt för ägarna till Carné Safari det här, så vi kommer säkert igen om vi får chansen. Det är tre vanliga jobbare som äger hästen, två av dom var med idag, den tredje tyckte inte att han hade råd att åka till Göteborg. Så 7.50 i odds passar riktigt bra för dom grabbarna …’.
Bland de besegrade fanns den nära släktingen Ingela!
Detta var också första gången vi fick vara med vid en prisutdelning på banan. Ja, inte Bosse då, han hade ju inte råd att komma med.
Kort reflektion över svenskt trav nu och då:
Träningsavgiften då var 800:-/månad. En ’matlapp’ (5:e priset) på Valla i lägsta klassen var 700:-. Hederspriser förekom bara i större lopp. För segern i Fastlagspriset fick vi 7.000:- varav tränaren fick 10%. Förenklat uttryckt räckte det nästan med en matlapp i månaden för att travaren skulle försörja sig. Utan att fördjupa mig mer i travets förutsättningar nu och då, påstår jag ändå att beslutet för en privatperson att äga travhäst var enklare då.
Under våren och fram till midsommar rann det in pengar som Knubben – nu travsäker som ett lås igen – snodde åt sig utan att segra men alltid synas på målbilderna. På Valla kördes många 4-åringslopp med rejäla priser.
Wallner – Lindstedt hade nu börjat importera från USA och de 4-åringarna var generellt längre komna i sin utveckling än sina svenskfödda årskamrater. En av dessa hette Leahy Hanover, en annan Lithes Cameo. Gunnar Nordin tränade många kapabla 4-åringar som Rikitikitavi, Ever Star, Konvoj och Gransäter. De här kanonerna skrämde bort många under deras nivå men inte vår Knubben. Han var travsäker, startsnabb, hängde med vilket gäng som helst och hade alltid lite sparat till slut.
Italiensk vår (’Se Neapel och sedan dö’)
Efter segern i Fastlagspriset tyckte jag förmodligen att jag kunde vara med på en travresa till Rom och Neapel i samband med den årliga Gran Premio della Lotteria. Intresset våren 68 var stort från trav-Sverige eftersom en svensktränad häst med segerförhoppningar skulle starta - Stall Dalias USA-import 5-åriga stoet Coalition tränad av Wallner - Lindstedt.
Lokal guide var ingen mindre än Travrondens grundare Sten Sandberg som då var bosatt i Italien och framstod som mer italiensk än de flesta i Rom. Grått vågigt hår, välsittande kostym med väst och en bedövande auktoritet när han ledde oss storögda svenska får på stuteribesök.
Jag glömmer aldrig hans stentorsstämma när han kallade på hovmästaren eller servitören: ’Cameriere!’ (Kamrer’n?).
Vi känner ju till de problem som italienskt trav befinner sig i idag men mitt intryck från den resan var något helt annorlunda som man kunde läsa i Travrondens vinternummer 1968. Vid ett stuteribesök meddelade reseledaren att stuteriägaren ville bjuda på lunch, något som vi i fårskocken tyckte lät bra.
Lite sugna var vi allt efter att ha sett på ägarens vackra hästar och vattenbufflar (!). Prydliga servitörer och servitriser bar in en färdig tallrik till var och en. När vi var klara med den kom en till och så fortsatte det tills vi fullbordat en 7-rätters lunch med bl.a. buffelost. Möjligen var denne uppfödare inte helt representativ för italiensk trav i slutet på 60-talet men sporten där mådde uppenbart inte dåligt.
På lördagskvällen
satt vi några entusiaster i hotellets reception och diskuterade söndagens tävlingar på Agnanobanan som drog till sig intresse från hela Italien, i detta fall inte enbart sporten utan också i någon mån spelet där resultatet i huvudlöpningen också utgjorde dragningen i nationellt lotteri. Då kliver han in, han som ska bli vår hjälte bakom Coalition imorgon, Berndt ’Osten’ Lindstedt.
Och han hälsade och tog oss i hand som om han kände oss väl men att det var ett tag sedan senast.
På tävlingsdagen lotsades vi in på banan och upp på VIP-läktaren där även ägarkretsen runt Coalition hade sina platser. Tyvärr blev det ingen klang-och-jubelföreställning. Segrade gjorde Eileen Eden körd av Johannes Frömming före Roquepine. Coalition var inte som bäst den dagen och slutade i det slagna fältet. Det minne som jag alltid ska komma ihåg är ägaren Kurt Hellbergs nästan paralyserade besvikelse när han under minst 10 minuter med hårt grepp om räcket såg ut över banan. Att äga travhäst är inte bara segerlycka utan också ögonblick när förhoppningar grusas.
Kungapokalen en besvikelse för ’Hjärnan’
Första halvåret för Knubben avslutades på Åby i Konung Gustaf V:s pokal med ett 6:e-pris efter Ever Star (Gunnar Nordin), Nippon (Algot Scott), Martha R (Håkan Wallner), Royal Bunter (Sören Landin), Baron Gruff (Gösta Nordin). Utan pengar blev Lyon, Strader Sweep, Konvoj och Gert Iran. När Sten kom in i stallet efteråt på dåligt humör tyckte han inte att Knubben varit bra, ’fick t.o.m. stryk av en sån som Baron Gruff!’.
Baron Gruff kom snart att tillhöra toppen i 4-årskullen men hann aldrig visa sin egentliga förmåga innan han avled i en akut maginfektion, den s.k. Baron Gruff-sjukan. Och Lyon hade då inte tillnärmelsevis nått sin topp som han och Olle Elfstrand skulle visa de kommande åren.
Så även andra halvåret 1968 skötte sig Knubben väl. Sista starten för året blev Grand Prix för 4- Och 5-åringar där 4-åringar stod start och 5-åringar med ett tillägg. Knapp favorit var Baron Gruff före Coalition. Rätt överlägsen segrare blev Baron Gruff medan 2:an till 6:an var på linje. Tvåa blev Coalition, trea Knubben och fyra Rikitikitavi. Ett bra exempel på att han hängde med i vilket gäng som helst. Som näst minst vinnarspelad hade han givit 86 gånger insatsen.
Nästa kapitel