Så här är verkligheten, dags att göra om och göra rätt.

”Ni har skapat en lekplats för de rika”
 

Kari Lähdekorpi, 66, sågar den kommande helgens derbyfinaler – och hela riktningen inom det svenska travet.

– Ni satsar enbart på en liten exklusiv elit.
– Bredvid står hela den breda delen av branschen och tittar på när några få rika och starka vinner de fina titlarna och de stora pengarna.

Är det verkligen så som ni vill ha det? dundrar Lähdekorpi. …men efter den salvan, kommer han också med ett konstruktivt förslag!
Tränaren Kari Lähdekorpi dominerade den svenska travsporten i flera decennier. Från 1994 till 2012 var han verksam här, i stor skala. 2004 valdes Lähdekorpi till Årets tränare i Sverige. 2007 och 2008 vann hans stall flest svenska travlopp av alla. Han gjorde sig också känd som både en nytänkare, med innovativa träningsmetoder, och inte minst som en frispråkig debattör, med vassa och ibland kontroversiella synpunkter.
Numera har Lähdekorpi pensionerat sig själv som tränare, och flyttat hem till Finland.

– Jag spelar mest golf och åker skidor – och tycker synd om mig själv som håller på att bli gammal, säger han självironiskt.
Men fortfarande medverkar Kari Lähdekorpi som expertkommentator i finsk trav-tv. Och glöden och skärpan när han kritiserar det han uppfattar som felaktigt – det har han i allra högsta grad kvar. När det nu närmar sig en av det svenska travets största helger, sätter han ett sylvasst finger på hur snett han anser att den svenska travsporten har hamnat i dag.
– Ni har skapat en lekplats för de rika, säger Kari Lähdekorpi.
– I alla de stora unghästloppen, så är det samma personer som vinner numera. Samma uppfödare, samma tränare, samma kuskar – och samma ägare. Det finns fyra-fem i varje kategori, som sopar med sig alla titlar. Alla andra har i princip inte en chans.
Energin sprutar om Kari Lähdekorpi när han utvecklar sitt resonemang.
Han talar med hög och uppriven stämma.
– Det är ju självklart, att om man är i en situation där man betäcker de allra hetaste hingstarna med de allra bästa stona, och så har man några få ägare som kan köpa alla dessa bäst stammade unghästarna, och sedan sätter man dessa i träning hos Daniel Redén, Timo Nurmos, och kanske Untersteiners och någon till, och så låter man bara de absolut bästa kuskarna köra de här i storloppen – ja, då kan ingen annan vinna mot dem. Det går helt enkelt inte.

Då är alla andra chanslösa.
– Men hur kul är det för publiken? För spelarna? För alla de som är aktiva i mindre stall? För B-tränare, för mindre A-tränare, för helt vanliga kuskar?
• Vad är risken, menar du?
– Risken är förstås att många av alla de som står och tittar när de rika gör upp, kommer att tröttna. Och till sist sluta. Hur kul är det att känna sig utanför på det sättet? Det vill väl ingen vara?
– Extra stor risk ser jag just bland dem som föder upp hästar. De hetaste härstamningarna betalas det många miljoner för – medan de små uppfödarna knappt får sina ettåringar sålda över huvud taget, eller möjligen till alldeles för låga priser. De hästarna kan ändå inte vinna något stort. Till sist kan sådana uppfödare inte fortsätta.
• Tycker du att Derbyt och Derbystoet på söndag är bekräftelser på det här?
– Ja, verkligen!
– Förr i tiden, för 20-25 år sen, och längre bakåt i tiden, kunde det hända att det plötsligt dök upp nån outsider och bara drog undan i spets i ett derby eller ett kriterium.
– Det kan helt enkelt inte hända nu. Den typen av ekipage kvalar inte ens till finalerna längre. Det är bara att kolla i startlistorna till på söndag. Finns ingenting sådant med där.
Kari Lähdekorpi menar att travsporten i Sverige numera fördelar pengarna – och inte minst prispenningökningarna – på ett helt förkastligt sätt.
– På min tid i Sverige, för 20-25 år sedan, körde vi om 35 000 i förstapris på Åby på torsdagarna, i lopp för vanligt folk. Många av de loppen har till och med minskat prispengarna, och är nere i 30 000 nu.
– Samtidigt som man har mer än dubblat, eller tripplat, eller ännu mer utökat prispengarna på de stora klassiska loppen. Där vanliga hästägare och mindre tränare inte har en möjlighet att hävda sig eller komma med.
– Har ni verkligen tänkt igenom att det är så här ni vill ha det? undrar Kari Lähdekorpi, lite lätt raljant.
Han har också beskrivit just det här fenomenet i sin expertroll i finsk tv – och bland branschfolket där hemma.
– Javisst. Det finns en tendens till samma utveckling inom travet här i Finland. Jag känner en stark oro för det. Men vi ligger några år efter er.
– Jag försöker varna alla jag kan, och säga till dem att ”kolla hur det har blivit i Sverige – så vill vi väl absolut inte få det här också?”.
Kan man då avfärda Kari Lähdekorpi som en föredetting, en som ändå inte är verksam här längre – och en gnällspik?
Njae. Så ”off” är han trots allt inte.

Dessa tongångar är inte alldeles okända på de svenska stallbackarna heller. Liknande resonemang kan höras i alltfler hörn även hos oss i Sverige – om än inte på den höga volym som vår finske vän använder just här och nu.
Men Kari Lähdekorpi skulle inte heller vara Kari Lähdekorpi, om han bara klagade.
Den finske friskusen har också ett konkret förslag på vad han anser att den svenska travsporten borde göra åt saken – innan det är för sent.
– Man kan inte bara höja prispengarna i de allra största loppen, och låta marknaden och de starkaste aktörerna roffa åt sig helt fritt bland allt det.
– Travet måste rikta lopp och pengar till den vanliga medelklassen och de mindre aktörerna också. Man måste kunna ha både en elitserie, och en andradivision som lever – annars kommer inte det här systemet att kunna hålla ihop, över tid.
Han menar att travets små och medelstora behöver räddas, i flera olika kategorier.
✔Uppfödare.
✔ Ägare.
✔ Tränare.
✔ Kuskar.
– Framför allt, just nu, tänker jag kanske allra mest på uppfödarna.
– Det finns många där som faktiskt håller på att gå under, och är beredda att sluta. De kanske tvingas till det.
Kari Lähdekorpis stora flaggskeppsförslag, gäller alla de klassiska unghästloppen– bland annat då de båda derbyna på söndag.
– Man borde skapa två lopp av varje. Dela dem. Dubblera dem.
• Hur menar du?
– Till exempel då ett elitderby – och ett bredderby.
– Till stora Derbyt fri anmälan, precis som nu.
– Men så tar man hälften, eller en tredjedel, av prissumman där, och lägger över på ett mera folkligt bredderby.
• Hur skulle det utformas?
– Vad gäller uppfödardelen, så skulle det då kunna vara öppet endast för hästar vars fölavgift eller fader vid språng kostade under en viss summa. Kanske 3 000 euro, eller 40 000 kronor, eller något sådant.
En vidare tanke är att man eventuellt också skulle kunna införa liknande elitbegränsningar för bredderbyt även vad gäller tränare och kuskar.
– Ett sådant bredderby, eller ett breddkriterium, skulle tilldra sig ett enormt intresse, och blåsa liv och hopp i många av de små och medelstora igen, säger Kari.
• Hur ska man få råd med det här?
– Det kan inte vara några problem alls.
– Att dubbla prispengarna i alla storloppen med hjälp av Premiechansen visade ju sig vara hur lätt som helst. Det gick nästan över en natt. ”Poff” – så fanns det plötsligt dubbelt så mycket pengar i de loppen.
• Och?
– Ja, då är det väl bara att omfördela en del av pengarna. En derbyvinnare behöver kanske inte ha fyra miljoner kronor. De som satsar så stort, tycker förmodligen att äran och två och en halv eller tre miljoner fortfarande är mycket väl värt att sikta emot, det också.
– Då kan man i stället lägga en miljon, eller en och halv, i förstapris i bredderbyt.
Kari Lähdekorpi hämtar andan, och tystnar för en kort stund. Sedan laddar han om igen:
– Det är klart att de som satsar stort, och har möjlighet och muskler till det, tycker att det är jätteroligt som det är just nu.
– Men för alla andra runt travet har det ju blivit en fruktansvärt tråkig utveckling.
– Tänk vad en sådan här omändring skulle betyda för energin och glädjen inom travet i stort, och för hela branschen!
Varsågod och skölj…
En branschikon har lämnat landet – och trappat ner på sin egen verksamhet.
Men travsporthjärtat och utmanarandan… den har han kvar! ■