Drottninggatan

I torsdags eftermiddag var jag på Färjestad och kunde glädjas över fina insatser av Global Tess och Eraja Jaam tillsammans med många av delägarna.

I fredags eftermiddag värmde solen i västra Stockholm och Laila och jag var på Plantagen i Åkermyntan för att handla blomster för påskpyntandet. När vi kom hem strax efter 3 fick vi nyheten av grannen Jimmys mamma att ett terrorattentat skett på Drottninggatan. Därefter har huvudet snurrat till det som mest verkat vara en overklig berättelse i en bok eller en film.

Det har gått upp för mig hur mycket jag faktiskt gått på Drottninggatan och just på den del som fredagens drama skedde. I min berättelse kapitel 1 inleder jag med autografjagandet utanför hotell Regina nära hörnet av Drottninggatan och Klarabergsgatan där numera Åhléns ligger. Hotellet är rivet sedan mer än 50 år.
Där hotellet stod läggs nu blomsterhavet ut i trappan ner mot Sergels torg.

Under några år i slutet på 50-talet var jag cyklande blomsterbud varje dag efter skolan i stadsdelarna runt centrum. Från 1963 till 1980 var jag anställd på Poststyrelsen och hade arbetsplatsen i fastigheterna runt Åhléns. Från början av 90-talet till mitten av 00-talet hade jag min arbetsplats i kvarteren närmare Drottninggatsbacken där terroristen startade sin färd.

Drottninggatan har naturligtvis förändrats mycket sedan 60-talet men man har behållit mycket av de ursprungliga husfasaderna från slutet av 1800-talet. Bilderna som rullas på nyheterna är därför bekanta miljöer och påminner mig om många vardagliga episoder och personer som jag hunnet glömma.

2010 hände i hörnet av Drottninggatan och Bryggargatan en självmordsbombares misslyckade attentatsförsök. Ett klipp från en övervakningskamera har ofta visats. Där ser jag fönstret till det rum på min arbetsplats där jag hade mitt kontor 1992 - 1994. 50 meter ner på Bryggargatan låg biografen London där man under 50-talet på dagtid kunde se en blandning av korta amerikanska nyhetsjournalfilmer och korta tecknade Disney-filmer hur många varv som helst så länge man orkade. Så jag inser att jag kommer att få många påminnelser om de här dagarna och andra ovidkommande händelser även de kommande åren.

/Willy Nyström