Vintern 2010 var träningsperiod, både för Stall K2:s hästar och Jonas´ 3-åringar. Mina tankar om matchningen snurrade inte överraskande runt Pebbly. Hennes huvuduppgifter var (Sto-)Derbyt och Breeders´ Crown.
I planen låg också Drottningens Pokal och Sprintermästaren.

Lexidor
Den vintern gick jag oftare på Solvalla på onsdagstävlingarna än de senaste åren, ofta tillsammans med Anders och Bosse och en ny bekantskap, kollega till Anders, som heter Jerry. Vi avnjöt tillsammans goda måltider med champagne som avslutades med kaffe, avec och en Havanna. Nej, nu skenade fantasin iväg igen, man fick ju inte röka och så körde jag bil. Det var nog dagens plus en lättöl och en kaffe med glass.

Vid ett sådant tillfälle presenterade Bosse (Lexmark) förslaget att återuppliva Stall Limace med en av de egna uppfödningarna, 1-åringen Lexidor, första föl till Coindora med Juliano Star som pappa. Styrkt/bedövad av framgångens livselexir var jag med på tåget direkt, enligt Bosse iförd mina guldbyxor som viss garanti för framgång (!?). ’… when will they ever learn …’ . (Vill man höra hela sången där refrängen finns, så var så god.
Obs för yngre läsare: kraftig nostalgivarning! Och att sången har en allvarligare mening än (faktiskt) travet.)

Tillsammans med Anders, Bosse, Jerry, Jerrys svärfar bildade jag ett konsortium som övertog ägandet av Lexidor. Stall Limace kunde vi av administrativa skäl inte utvidga att omfatta Jerry med svärfar utan gick på Jerrys namnförslag Empiris. ’Jaha, vad betyder det?’ frågade vi som aldrig läst latin. ’ARBETE VIA KUNSKAP såklart’ svarade Jerry.

Då var Lexidor 10 månader gammal och sprang bara i hagen.
Efter sommaren skulle han flyttas till Visby-tränaren Henrik Hoffman för att utbildas.

Travvänner
Under årets mörka månader hade jag också tid att samla mina nya erfarenheter om svenskt travs förändring sedan 60-/70-talet. När man hänger sig åt sådana tillbakablickar dyker det också upp personer i någon halvstängd hjärnvindling och några av dessa vill jag passa på att berätta om utan någon som helst kronologisk ordning eller annan tänkbar ordning. De får dyka upp i berättelsen efterhand när det passar sammanhanget – eller inte.

Stall K2:s fortsätta öden och äventyr
Förväntningarna på Pebbly upptog mina tankar under vintern liksom farhågorna att Eyeshadows halsoperation inte skulle få den effekt vi hoppades.

Först på banan var Pebbly på Örebro i mitten av april i ett uttagningslopp till Breeders´Crown-semifinalerna i oktober. I Örebro bodde numera en travkompis och tidigare kollega, Åke Andersson. Vi kom överens att passa på tillfället att ses innan och under tävlingarna. Åke och hans sambo Lena hade ordnat en sen lunch för att passa min detaljerade tidplan inför viktiga lopp. Åke och jag hade inte setts på rätt många år, kanske 10 – 15. Åke var sig lik, sade vad han tyckte: ’Ä de du? Har inte sett dej utan hår!’. Inget onödigt smicker här inte. Även Åke ska jag återkomma till senare.

Innan jag drog iväg till banan tackade jag för lunchen och lovade Lena segerbuketten när Pebbly gjort sitt. Vi kom överens var på läktaren vi skulle ses innan start.

Kusk idag var pappa Olle, Björn var avstängd för någon förseelse, säkert ett justitiemord. Från spår 9 bakom bilen körde Olle ett snällt lopp och hade en hel del att ta igen in på Örebros korta upplopp. Pebbly blev femma klart bakom Jullan och Dileva Käll men nära trean Omega Neo. De fem första var kvalificerade för semi. Efter loppet berättade jag för Olle om mitt – måhända – överilade löfte om segerbuketten, och ville lasta över lite av skulden på honom. ’I så fall ska du nog gardera dig med en bukett från närmaste bensinmack. Trav är trav!’.

I bilen på vägen hem ringde jag Bosse Lindeberg för att prata av mig med någon med en objektiv syn på Pebbly. Terapeuten Lindeberg fick stå med mig till Västerås.

Travvännen Bosse Lindeberg
Min faster Tora som inte är med oss längre, är den som kan sägas vara ansvarig för att jag blev bekant med Bosse.

Faster Tora, född 1913 i Tomelilla, arbetade hela sitt liv på apotek och huvudsakligen i Borås. Tora och jag gjorde i början på det här milleniet några bilsemestrar till Skåne och Småland och hon berättade då en del om släkten på pappas sida och andra minnen från förra millenniet. På resan 2002 körde vi från Österlen upp till Nybro för att se Pukebergs Glasbruk (som faktiskt grundades av min farfars farfar C W Nyström). Därifrån gick hemresan till Borås genom Växjö där en tidigare arbetskamrat – Göta - bodde och som vi skulle passa på att titta in till. I villan i centrala Växjö gick jag runt och fick se en liten målbild med en skimmel som vann klart så jag frågade Göta om bakgrunden till att den satt inramad hos henne. Förklaringen var att familjen hade ägt skimmeln Silver Tom och jag kunde få veta mer senare eftersom vi skulle träffa sonen med familj på eftermiddagen. Sonen hade ett speditionsföretag i Växjö och bodde med sin familj lite utanför Växjö. När vi träffades då blev det inte så mycket utrymme för att prata trav. Dessutom var jag inte hästägare då och hade egentligen inga planer på kort sikt att bli det. Mitt företag hade nyligen överlevt millennieskiftet med god marginal men nu gällde det att konsolidera verksamheten på den halvdöda it-marknaden. Mitt bidrag var ett välbetalt uppdrag i Stuttgart som varade nästan 2 år.

Året därpå fyllde faster Tora 90 år i november. Till firandet hemma i Borås kom Bosse med familj och berättade om massor med händelser i travet. Sedan gick det några år innan vi fick kontakt igen, tyvärr var orsaken begravningen av faster Tora i familjegraven vid Vitaby kyrka på Österlen. Nu var vi framme vid 2008 när jag stod i begrepp att verkligen bli hästägare igen. Bosse var en av de som jag frågade om råd när jag skulle bli representant för Stall K2. Även om vi inte haft tillfälle att träffas så ofta har vi haft och har kontakt frekvent.

En lite märklig händelse inträffade när jag skulle till Oslo för att se Eyeshadows debut. Jag kom iväg senare än planerat från Stockholm och när det blev mörkt och snöblandat regn övernattade jag på hotell i Arvika. På rummet slår jag på tv:n och blir påmind att hästen Grenache, som Bosse hade del i, skulle starta på Jägersro. Just det loppet hade just körts och vad visas i rutan om inte Bosse på väg till vinnarcirkeln! ’Måste var ett omen’ tänkte jag. ’Eyeshadow måste vara stenklar imorgon!’

Pebbly mot Drottningens Pokal
Nästa uppgift för Pebbly var att 29 april kvalificera sig till finalen av Drottningens Pokal på Åby. En nyhet för Pebbly var Open Stretch (Introducerat i Sverige 1969 av Stall Hans till Skandinaviska 5-årsderbyt. Detta är tydligen ett djupt sår i min själ.) I värmningen lät Björn Pebbly öva på att passera den vita linjen till de två ’snikspåren’ och passera värmningskompisen invändigt. En klok häst är också en vaken och försiktig häst, något som Pebbly visade när hon skulle passera en vattenpöl på innerspåret när hon lämnade innerplanen från prisutdelningen vid Oakssegern. Hon visste inte hur djupt vattnet var och tog ett litet hopp över havsdjupet.
Från spår 2 tog Pebbly ledningen innan Björn släppte till Omega Neo/Fredrik Persson. Omega Neo drog i moderat tempo med Pebbly i rygg. In på upploppet gjorde Pebbly som Björn nyss lärt henne: korsade den vita heldragna linjen och trotsade omkörningsförbudet (som gäller på bilväg) till en lätt halvlängds vinst.

Vid spårlottningen fick Pebbly spår 3 i finalen om två veckor.

Eyeshadow tillbaka och Ingemar Granberg
Eyeshadow gjorde sin första start 5 månader efter halsoperationen. Har för mig att Olle gav henne ett bra lopp i draget i andraspår men att avslutningen ändå inte var så vass. Nåja Bosse, hon besegrade i alla fall Grenache som fick sista slantarna.

Nästa start blev en dryg vecka senare på Lindesberg dit även Frenchwoman var anmäld. Eyeshadow var mycket blek och långt utanför pengar i mål. Uppenbarligen inte frisk och det blev konstaterat en infektion i kroppen. Det blev drygt två månaders tävlingsuppehåll. Frenchwoman galopperade direkt i starten och var långt utanför pengar. Mikael och Peter hade kört från Årjäng och vi konstaterade att det var en sk-tdag trots det vackra försommarvädret och satte oss i bilarna och mot våra hem.

Efter en kvart ringer Olle. Han har träffat en bekant som kunde tänka sig att köpa Frenchwoman. Det var första gången jag hörde namnet Ingemar Granberg men långt ifrån den sista. Även det ska jag återkomma till senare i berättelsen. Ingemar hade då B-tränarlicens på Åby och hade sedan ’urminnes tider’ känt Olle. Under senare år hade han lärt känna Håkan och hans far Berndt och en kort period tränat Eyeshadows mamma. Olle tyckte att det diskuterade priset var acceptabelt så jag ringde Mikael och Peter. Även de tyckte så. Så jag ringde tillbaka till Olle och sade att om han även representerade Håkan var vi i majoritet för att sälja. Jag antog att Olle gick i god för han Granberg och jag lovade att kontakta Stall K2:s övriga ägare som jag anade inte skulle ha invändningar mot förslaget.

Så blev det och formaliteterna ordnades på Åbys stallbacke 13 maj, samma dag som Pebbly skulle starta i finalen till Drottningens Pokal. Då fick jag hälsa på Ingemar Granberg med B-tränarlicensen på Åby. Kalla det fördomar eller förutfattade meningar, men jag hade väntat att få träffa en person som talade Göteborgs- eller västkustdialekt. ’Tjena’ sa Granberg på klingande (nåja) Sumpan-idiom. Han var uppväxt i nära Solvalla och talar som t.ex. en i helgen aktuell travpersonlighet uppfödd i Sundbybergsdelen Duvbo, Ola Samuelsson.

Drottning Silvias Pokal
Sedan var det dags för finalen av Drottningens Pokal. Ni som läst tidigare kapitel vet precis hur jag betedde mig. Inför loppet lämnade jag mina K2-kompanjoner och uppsökte den plats där jag sett Pebbly vinna sitt kval två veckor tidigare. Det var på den lilla numera rivna gamla läktaren i höjd med mållinjen. På läktaren var det gott om plats men just ’min’ plats var upptagen av en pappa med dotter i 10-årsåldern. När jag slog mig ner intill de två, kände jag att en förklaring var på sin plats. När pappan hörde mitt uttryck för tron på ödet (skrock) som ändå behöver viss mänsklig assistans för att profetian ska uppfyllas, nickade han förstående. De var också hästägare.

Starten gick och innerspårets Simb Ruby/Örjan K höll ledningen. Björn lät Pebbly dyka ner i rygg. Simb Ruby fick en tryckare i första sväng av Moonlight Kronos som galopperade på väg till spets. Sedan gjorde Omega Neo/Jorma Kontio ett försök att överta spets. När Viola Silas som fått en resa i andraspår i draget, kom farande 600 kvar, var Ruby trött. Viola fick en stor ledning och när tandemparet Simb Ruby och Omega Neo stängde spår 1 och 2, var Pebblys chanser borta. Hon kom in på upploppet som femma och lyckades inte förbättra placeringen, tvärtom blev hon sexa.

Jag kunde inte riktigt avgöra placeringen i mål men den 10-åriga dottern sa direkt ’sexa!’. Så när jag reste mig och tackade för sällskapet och stödet sa pappan att han alltid hade sin silverfärgade varma dunjacka på sig vid viktiga lopp. Nästa viktiga lopp var Sprintermästartravet på Halmstad i juli, ’Det är bara att bita ihop när termometern närmar sig 30 i skuggan’.

Trots ett sjättepris på 48.500 var jag lite fundersam i bilen hem till Stockholm. Tyckte inte att Pebbly varit som bäst.

4.6 Sommaren för Stall K2 och Unghästkonsortiet