Språket förändras
med tiden har vi alla säkert märkt. Riktigt tydligt märks det om man ser en svartvit film från 30-talet till framåt 50-talet.
För en 5 år sedan behövde Laila och jag hjälp att klä om stolsitsar och fann genom en tidning ett tips till en tapetserare på Södermalm i Stockholm. Tapetserarfirman Mills Tapetserarateljé har på sin hemsida beskrivet sin historia och den var minst sagt gedigen. Då fick vi träffa sonen Bengt Pettersson – då 84 år - till grundaren. Alltså sonen som knegade på som han alltid gjort. Och han pratade med den dialekt han alltid gjort. Som rakt stigen ur en pilsnerfilm i Södermiljö.
http://millstapetseraratelje.com/
Sonen har nu lagt ytterligare några år bakom sig och fyllde 90 den 7 januari men arbetar lugnt vidare. Detta kunde vi konstatera när vi nu klär om en del andra möbler, bland annat en rätt otymplig fåtölj som vi tillsammans bar in i verkstaden. Alltså att ålder är ett relativt begrepp.
Födelsedagen uppmärksammades av Dagens Nyheter/Eva-Karin Gyllenberg.
Kunskap förloras …
med åren och då menar jag inte i första hand hos personer utan mellan generationer. Efterfrågan på hantverkare minskar när vi alltmer köper nytt i stället för att laga. Inom några branscher är inte minskningen så tydlig, t.ex. hovslagare.
Före jul ställde jag en i viss mån ledande fråga om Bengt varit på Solvalla någon gång.
Jo, det enda besöket på Solvalla var med en kompis som växte upp i samma hus som Bengt på Erstagatan och som flyttat till Flysta. Promenadavstånd till Spångaentrén där de kunde fråga någon av de betalande äldre som såg snäll ut om de fick följa med in ’i målsmans sällskap’. Detta var sannolikt 1937 eller något år senare.
Copyright Lasse Hesselgren
Uppväxten
Bengt föddes 1929, 5 år efter sin storasyster Maj-Britt. Familjen flyttade när Bengt var 5 år från Erstagatan 31 B mellan Sofia kyrka och Sofiaskolan. Först till Kapellgränd 6 B med utsikt över Medborgarplatsen. Därefter till Högbergsgatan 18 B vid Katarina kyrka. Då hade Bengt avverkat 8 år i Katarina Norra Skola intill Katarina kyrka. Vid den tiden hade Bengts pappa Gustav sin tapetserarverksamhet på Nytorgsgatan på andra sidan Katarina kyrka.
Under de sista åren i skolan tjänade Bengt lite pengar som springsjas i mindre affärer i närheten och funderade lite över vad han ville jobba med efter skolan. Liksom den eviga skomakar’n blev han vid sin läst och började hos pappa.
Värnplikten
Värnplikten gjorde Bengt 1950 som avståndsmätare för tungt artilleri vid kustartilleriet på Rindö (Oscar Fredriksborg) vid Vaxholm. En som ryckte in samtidigt var en som hette Skoglund och var uppvuxen på Söder från samma trakter som Bengt. Han Skoglund saknade tydligen det mått av disciplin som krävs av en krigare vilket gjorde hans vistelse på KA1 begränsad tidvis. Vid ett tillfälle kom ett par civilister från Stockholm och hämtade ut Skoglund från arresten och satte honom på ett plan till Brasilien. Där spelades fotbolls-VM det året och Lennart ’Nacka’ Skoglund slog igenom som artist på det gröna fältet.
Har i annat sammanhang läst hur de olika vibrationerna mellan 91 Skoglund och överste Gyllenkrok kunde orsaka missförstånd när de möttes på kaserngården:
Skoglund: ’Hugh-hugh store hövding. 91 Skoglund på marsch till markan.’
Det blev 1 vecka i buren.
Nästa gång de möttes på kaserngården:
Skoglund: ’Hugh-hugh store hövding. 91 Skoglund återupptar sin avbrutna marsch till markan.’
2 veckor i buren.
Det var väl då som 91 Skoglund deporterades till Brasilien?
Arbetslivet
Bengt arbetade vidare hos sin pappa i lokalerna på Nytorgsgatan 5 fram till 1980. Då fick de erbjudandet att överta lokalerna mitt över gatan av innehavaren till ’Hos Petra’ som var på väg att flytta.
’Hos Petra’ var bland flera saker ett litterärt kafé som fångade upp talanger inom lyrik och bildkonst. Detta kan man läsa om på Mills Tapetserarateljés hemsida i texten som skrevs 2011. Året efter fick den lovande poeten Tomas Tranströmer Nobelpriset i litteratur.
Landstället
Bengt och Inga köpte en tomt vid Brevik på Tyresö och byggde liksom många andra välbärgade stockholmare, en sommarvilla. Ja, det berättade Bengt för mig. Dvs han uttryckte det inte så som jag läste på Wikipedia om Claes Lagergren, Sveriges genom tiderna den ende med titeln markis, om de tomter han sålde till välbärgade stockholmare. Markis Lagergren var dessutom herre på Tyresö slott.
Claes Lagergren hade tydligen en väl utvecklad social talang. Han föddes 1853 i Askersund och avled 1930 i Rom. 1880 hade han anlänt till Rom och konverterade till katolicismen. 1884 hade han avancerat till påvlig kabinettskammarherre och skulle inneha den ställningen under fyra påvars regentskap. 1889 adlades han av påven Leo XIII och fick titeln markis (markgreve). 1891 gifte han sig med en amerikanska och de fick tre söner. Samtidigt hade markisen introducerat sig i kretsarna kring Oscar II och det blev en språngbräda för sönerna i Sverige som genom ett påvligt brev utnämnts till grevar. Ett slott borde markisen naturligtvis ha och det blev Tyresö slott.
Markisen körde vidare på deltid hos påven under de svala årstiderna och när det blev väl varmt vid Medelhavet relaxade han med familj på slottet Tyresö.
Är osäker om Bengt, född 1929, hann hälsa på markisen som dog när Bengt var ett år men det får väl den historiska forskningen reda ut. Helt klart är dock att markisen aldrig såg Nacka Skoglund på Inters bortamatcher i Rom.
Länk till Wikipedia om man vill läsa allt om markisen:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Claes_Lagergren
Bengts hälsa är utan anmärkningar. Armar och ben fungerar som de ska. Äta medicin behöver han inte. Sedan några år tillbaka lagar han sin egen middag med mycket fisk och grönsaker.
Detta får avsluta min predikan om medel att nå 90 vid god vigör.
Vi återkommer med mer om Bengts arbetsliv och hantverkets betydelse.
Willy Nyström