firas idag runt om i världen. Alltså Irlands nationaldag. Detta blev jag påmind om i morse på TV4.

Idag är Irland en nyckelbricka i Europa och även utanför. Som så ofta triggas minnen från fordom som jag tänkte plåga er med idag.

1967 var jag i England en vecka med en kurskompis från Posten, Pelle. Han hade köpt sin första bil och behövde en kartläsare/co-driver. Han visste ju att jag hade körkort men inte riktigt omständigheterna att jag fått det efter nio 45-minuterslektioner på en körskola i Linköping. Detta var året då Sverige lämnade vänstertrafiken och styrde högerut. Som Sveriges största trafikfara lämnade jag solidariskt landet för att göra övergången olycksfri. I vänstertrafiken i England kunde jag bete mig som vanligt. När Nordsjöfärjan släppte av oss i York möttes vi av sommarens landsplåga i Great Britain: Balladen Black Velvet Band med The Dubliners. Dagarna innan övergången var Sverige ett ovanligt intressant tema i brittiska medier. Sidbytet i Sverige sågs som ett intressant fullskaleexperiment och BBC direktrapporterade från Stockholm inför den förmodade slakten av svenska bilförare.

Black Velvet Band sitter klistrat i hjärnbarken och öppnar arkivmappen märkt 1967. 
https://www.bing.com/videos/search?q=black+velvet+band&&FORM=VDVVXX

Irland
1967 kom jag aldrig till Irland men åtminstone till Skottland och Wales och självklart Carnaby Street i London.

Under 2000-talet fick jag av två olika anledningar bota den bristen och fick besöka både Dublin och köra runt över den gröna ön till Atlantkusten. Vi kan lugnt erkänna att den irländska folksjälen skiljer sig på några punkter från Sveriges. En vardagseftermiddag kom jag till det mindre hotell jag bokat rum på. Efter att ha parkerat hyrbilen (med ratten till höger) och plockat ut övernattningsattiraljerna, gick jag in på hotellet och möttes av ett gediget lördagsskrål. Mannen i receptionen förklarade att puben var upptagen någon timma till. Det var reserverat för ett begravningssällskap och den avlidne hade varit väldigt känd lokalt och mycket omtyckt. Uppenbart hade många av gästerna behov att berätta minnen i munnen på varandra ackompanjerade av the Dubliners eller några i samma liga. Rådde rökförbud? Svårt att läsa vad det stod på skylten i pubens täta dimma.

Vid ett tillfälle åkte jag på sight-seeing med buss. När chauffören hörde att jag var svensk tackade han översvallande - och med glimten i ögat – för alla kassaförstärkningar Irland fått via EU från Sverige.

Saint Patrick grundade många kloster och ett av de första (numera som ruiner) besökte jag. En av anledningarna till platsen är att Saint Patrick en period drog sig undan och levde ett eremitliv där. När jag promenerade på stigar i de skogklädda kullarna och slog mig ner på marken en kvart hörde jag ingenting annat än fåglarnas kvitter. Det var som tiden stått stilla i 1500 år. En märklig känsla. Några år senare läste jag Brida av Paolo Coelho och fick en liknande känsla av något annat än nutidens vardag.

Tänk på det kära politiker i alla länder.

Willy Nyström