I förrgår var en fin kväll på Solvalla med sol, vindstilla och stor sport.

Jan-Olov Persson
Det började redan kl. 16 med en avslappnad intervju med Jan-Olov Persson med speciell vinkling på Jäntungens lopp.

Jan-Olov berättade om ett lopp i sin tidiga kuskkarriär. Träningsverksamheten som leddes av storebror behövde finansiering av ett nytt släp. I stallet fanns en snabb märr som av en drös med ’stolpe ut’ inte var särskilt betrodd inför en start på Romme. Märren stod start med 40 meter tillgodo på förhandsfavoriten körd av banchampion Lång-Einar Johansson. När starten gick stod hon i 10 gånger på toton.

Märren pep iväg och drog på i ledningen tills 1200 kvar då loppet avblåstes då en annan startande gått omkull på banan. Bandomarna beslutade efter en kort paus att loppet skulle startas om direkt. Då uppstod rusning till totoluckorna. Bättre provstart kunde man knappast se och loppet fick skjutas ytterligare för att alla skulle hinna satsa. När starten gick stod märren i 2 gånger! Och finansieringsupplägget såg inte längre lika lovande ut.

Men Jan-Olov märkte efter ett varv att märren och han fortfarande hade 40 meters ledning före klungan. Men då styrde Lång-Einar ut sin favorit och var snart uppe i rygg på Jan-Olov. Strax efter styrde Lång-Einar ut och lade sig utanpå vår märr. Hård press genom sista sväng av Lång-Einar. In på upploppet hände något som jag inte riktigt uppfattade när Jan-Olov berättade. Men tydligen hade Jan-Olov fumlat med spöet och möjligen blev Lång-Einars favorit lite irriterad och galopperade tursamt nog. Vår märr vann och Jan-Olov vände upp för att segerdefilera. Då möttes han av Lång-Einar med häst som cirkulerade runt Jan-Olov. Antagligen för att han ville göra måldomarnämnden uppmärksam på något och samtidigt peka ut missdådaren. Tillbaka på stallbacken körde Jan-Olov snabbt till stallet och storebror stängde (och låste?) dörrarna. Jan-Olov var på den tiden en smal junior och Lång-Einar var inte bara lång, han var stor och stark och bröderna Persson ville ge honom några minuter för kontemplation. Lille Jan-Olov bedömde Einars vikt till 150 kilo.

För bröderna Persson slutade sagan lyckligt med ett nytt släp.

Oscarssons
Åt sedan middag på stallbacksrestauranten och spanade efter Kevin Oscarsson. Jonas hade satt upp Kevin som förstaval åt Gandalf på Åbys lunchtrav när jag kollade anmälningarna på morgonen. På vägen till Solvalla pep mobilen och meddelade att Christoffer Eriksson skulle köra. Kevin hade en uppsittning och borde veta vad som hänt under dagen. Efter lång resultatlös spaning fick jag syn på pappa Jim och gensköt honom. Han kunde svara på allt. Kevin kunde inte närvara på tisdagens lunchtrav. Ikväll hade han tvingats stryka sin uppsittning och fanns inte på stallbacken. Jim ursäktade sig att nu skulle han strax defilera. Vi avslutade samtalet med att heja på Sten ’Hjärnan’ Helt och Bosse Comanche som Jim vunnit flera lärlingslopp med i en tidigare existens.

Jim skyndade vidare, satt upp, defilerade, startade och hann fram till mållinjen exakt jämsides med Adrian. Nedrans!!! Mitt fel insåg jag, utan min störning hade Jim vunnit ensam!

Senare såg jag Jim på tränarrummet när han utan att se mig berättade för ett par andra att han bestämt att köra på väntan. Då föll en tyngd från mina axlar och jag vågade fram och gratulera.
 

Björn Sjöström
Träffade också Claes Sjöströms pappa Björn och frågade ’Det går bra nu, eller hur?’

Björn drog lite på svaret och tänkte väl på reportaget i veckans Sulkysport. ’Nja. Jovisst. Nu ska jag inte gnälla. Det går bra.’

Så fortsatte han mot stallbacksinfarten och sa ’Nu ska vi titta på topphästar’!

Erik Killingmo
Min sambo Laila bodde tidigare i Blaker utanför Oslo. Vid ett av mina besök för många år sedan närmade vi oss Lailas hem när jag såg något som såg ut som en travträningsbana med stallar och hagar. Laila visste att tränaren hette Erik Killingmo. Vid ett annat tillfälle var vi i närbutiken och fick hälsa på tränaren.

Igår läste jag programmet noggrant och såg att Erik hade 4-åriga Park View i Big Noon-pokalen. Så jag gick till gäststallet och hälsade på skötaren. Jag förklarade kort att jag bara ville hälsa på Erik Killingmo. Men han hade valt att stanna hemma och sköta stallet. Då kände jag att jag borde förklara orsaken för skötaren som då utbrast att ’verden är liten.’ Park View var i fin form men motståndet var det tuffaste han stött på. Senare när jag såg kvällens kusk Eirik Höitomt vid inskrivningen sade han samma sak. Efter att Höitomt värmt och visat sin startsnabbhet tog jag en ny runda till stallet och fick veta att kusken varit mycket nöjd med värmningen.

Bistert nog var årets 3-åringar imponerande med världsrekord av Ecurie D med Björn Goop. Park View blev först utanför pengar men gjorde en bra insats. Efter Jubileumspokalen på väg till parkeringen tittade jag in i gäststallet och fick se Park View dricka och äta ljudligt. Kunde inte låta bli att nämna Categorical och Gretzky B.R. och Jonas Moberg. Då höjde skötaren på ögonbrynen och jag steg helt klart i hennes aktning. Nu hade hon en lång transport tillsammans med andra deltagare från Norge och räknade med att vara hemma lagom till morgonutfordringen i hemmastallet. Hon hade ännu inte lärt sig slappna av i hästtransporter och räknade inte med att slumra så mycket.

Men allt som allt, en fin kväll på travet tror jag även hon tyckte.

Willy Nyström