Resumé av ’Att vara travhästägare’

Nu har jag berättat om minnen av travet från sent 50-tal. De första 7 åren från läktarperspektivet ledde fram till beslutet att tillsammans med Anders och Bosse själv bli hästägare. Får jag då påminna om den här meningen i det första kapitlet? ’Och – som man i den ålder vi var i – kände att vi knappast kunde misslyckas. Med vår samlade travkunskap kunde endast ren otur sabotera vår kommande investering.’

Med erfarenhet och mognad nyanseras svart och vitt till något med mer beige-brun-grå toning. Någon har sagt till mig att ’Äga travhäst är ett lotteri’. Delvis håller jag med men med reservationen att man sällan kan vara säker på när lottdragningen sker. Om vi undantar situationer när min häst har råkat ut för något obotligt som innebär svåra plågor eller rena olyckor, finns det få exempel på när fölet växer upp och utbildas utan händelser som stoppar mina förhoppningar och tränarens planer i kortare eller längre perioder.

Resultatet blir i slutändan beroende av två huvudfaktorer – arv och miljö.

Arv och miljö

Arvsfaktorn är till stor del utfallet av kombinationen av mamma och pappa som i sin tur är beroende av sina föräldrar osv. Jaha, men vi kan ju inte lasta mamma och pappa om fölet inte verkar bli en champion. Nej, det är stoägaren som valt hingst till sitt sto. Blodslinjer ska jag inte ge mig in på men naturligtvis kan man med statistiska analyser i kombination med okulärbesiktning som grund, öka sannolikheten för att fölet ska få talangen för att tävla och springa fort.

Miljöfaktorn är för mig den viktigare delen. Har ni hört fotbollsspelare omtalas som ’träningsprodukter’ och ’gudabenådade tekniker’? Och rätt ofta vinner träningsprodukten över den gudabenådade.

Att träna är ju enkelt, bara att köra så det ryker tills man orkar springa i 90 minuter och mestadels träffa bollen och inte motspelarna. Nja, emellanåt får man skoskav eller andra skavanker som gör att man måste hoppa över något pass. Motivationen är självklart en förutsättning för att år ut och år in under en 20-årsperiod (13 – 32) orka med träningen mentalt. Satsar man på sporter med pengar – fotboll, ishockey till exempel – kan man på elitnivå ha möjlighet att göra sig ekonomiskt oberoende. Ralf Edström sa en gång apropå att sparka boll på elitnivå under några år och lägga undan tillräckligt för hela livet: ’Är man inte helidiot klarar man det. Och jag är bara halvidiot.’.

Problemet med travare är att de går inte på det snacket. ’Pension? Jag tar dagen som den kommer och försöker ha kul och trivas med tillvaron’. – ’Prix d’Amérique? Långt och backigt. Inget för mig.’ - ’Täcke med guldbokstäver? Jag bor inte vid Stureplan även om jag kunde tänkt mig att tillbringa dagarna i den där hagen som kallas Humlegården.’

Innan jag grottar ner mig för djupt i min hypotes ska jag höra med några yrkespersoner vad de tror om dem och ber att få återkomma. ’Vilken hypotes?’ – ’Om hästen kan skolas och tränas från tidig ålder utan större hinder än en och annan förkylning (bygger upp immunförsvaret) har den förutsättning att nå sin ärvda potential’. Och bli en silverdivisionare som Mon Petit Cheval eller en glad gamäng som Carné Safari.

Till dess kan vi se vad som hände vintern 2011.

För Pebblys del började vintern redan i ’bokslutskvällen’ 23 november med att bli fast bakom en Jullan som var ur slag. Tji peng!
Några veckor senare upprepades scenariot med Pebbly klättrandes i ryggar hela upploppet. Inga pengar!

Debut i Stoeliten

Annandag jul kördes V75 på Solvalla med Stoeliten och nu skulle lilla 4-åriga Pebbly tävla med tanterna i noblessen för första gången. Björn gav Pebbly en resa i andraspår tills 700 kvar. I sista svängen hade Björn avancerat längst fram utanpå damerna och en bit in på upploppet hade Pebbly rundat rubbet! Men förargligt nog hade en av madamerna sugits med i draget, Vanessa du Ling med Örjan K. Alltid denne Kihlström! Vanessa vann med en halv längd. Nåja, även solen har fläckar, Örjan fick böta 3.000 för felaktigt bruk av körspö. Den här gången hade Pebbly givit 35 gånger.

Golden Weddings lopp
En månad senare, sista veckan i januari anno 2011, anmäldes Pebbly till Golden Weddings lopp på Solvalla. Tror att jag nämnt något om ett jobbigt fibernätprojekt som Pebblys Oaksvinst lagt ett varmt täcke över? Nu hade fibernätet, fortfarande försett med bildfrysningar, driftsatts och några av de frivilliga nyckelpersonerna skulle få ett tack med en middag på Solvalla. När datum för middagen bestämdes i god tid hade jag inte en tanke på att Pebbly skulle kunna starta där den söndagen. Men när det blev så fick de tre besöka stallet. Vet egentligen inte om någon hade varit i ett travstall tidigare men en av dem, Leif, följer med travet.

Så gick vi upp och intog vårt bord på restaurangen, åt och väntade på Pebblys – förlåt, Golden Weddings – lopp. Och vilka träffade vi där om inte Mikael och Peter från Årjäng. Emellanåt är det nyttigt för oss insnöade att få lyssna till de klartänkta och öppna sinnena. Då får vi frågor som vi glömt existerar. ’Varför måste några starta långt efter de andra?’ ’Varför har några strutar på öronen?’

Oss emellan verkade motståndet lite tunt och det tyckte spelarna också. Pebbly blev klar favorit och fick från tillägg en behaglig resa genom sista sväng och vann med drygt två längder.

Copyright Kanal75/Solvalla

Efter segerceremonin tog vi oss tillbaka till våra bord. Mina tre grannar gratulerade mig vänligt till hundratusen (liten tankevurpa där) och uppfattade nog att det här med trav verkar enkelt. När vi avslutat med lite kaffe gick vi tillbaka till min bil över stallbacken och tittade in till Pebbly som hunnit tillbaka efter dopingkontrollen, en rutin som hon nu behärskade till fulländning till provtagarens glädje över att slippa övertid den här söndagen.

V75-finaler på Solvalla

Redan två veckor senare var Pebbly tillbaka på Solvalla och Stoeliten när V75-finalerna kördes där. Från spår 8 blev det femte ytter till 500 kvar. Sedan tredjespår till mitt i svängen och sedan fjärdespår in på upploppet. Den här gången blev hon fyra men inte långt efter vinnaren.

Med på resan var också Eyeshadow som spelades till 15 för 10 i ett lopp efter V75. Hon fick ledningen och Björn kunde bestämma tempot. In på upploppet såg allt ut att gå vägen för favoritspelarna och jag började se mig om efter halsduken eftersom det var svinkallt i vinnarcirkeln. Men när Valnes Bonnie närmade sig 50 m kvar hade Eyeshadow inget att sätta emot och blev slagen med ett huvud.

Jag lade tillbaka halsduken. Och drog mig till minnes E3-uttagningarna på Romme för knappt två år sedan. Att gudarna straffar den övermodige visste redan de gamla grekerna och myntade fenomenet HYBRIS. Kanske Eyeshadow också blev påmind om den dagen på Romme när hon inte fick luft och hoppade av banan?

Resultatservice i Enköping

Igår - 22 oktober – var jag på återbesök på Romme för att mentalt stötta Mon Petit Cheval och Global Skipper. Satte mig i bilen efter V75-6 och körde hemåt. Stannade i Enköping för att tanka och fika. Precis när jag var klar med tankningen kommer två grabbar med bakåtvända kepsar och går in i butiken. Efter några sekunder inser jag att de två är de som Skype-intervjuats i TV4 på förmiddagen. Så när jag går in i butiken passar jag på att fråga Erik Adielsson om vem som vann sista avdelningen. Han känner ju inte mig men talade om att ’Det gjorde Jorma med 12:an …. Zenit Brick’. Jag tackade och såg nog nöjd ut. ’Satte du den (V-sjuan)? frågade Erik. ’Näe, hade jag haft chansen hade jag stannat tills sista.’ – Självklart hade du det’ skrattade Erik. Johan Untersteiner stod en bit bort och undrade vilken bekant Erik träffat på?

Veckans nostalgi

I tisdagens Travronden intervjuades en av svenskt travs betydelsefulla personer som nyss fyllt 90. Någon gång i slutet på 60-talet fick jag hälsa jag på Åke Isberg vid att möte i hästägarföreningen. När jag sedan ett 20-tal år senare tittade på Tiotusenkronorsfrågan på tv dök det upp en tävlande i bild som verkade vagt bekant. När polletten föll stod det klart att travpersonen Åke Isberg hade gått fel. Vilket han naturligtvis inte hade. Hans ämne var Franska revolutionen och det är definitivt ett ämne han behärskar. Läs intervjun och låt er imponeras!

Nästa kapitel Våren 2011 för Stall K2 och Unghästkonsortiet