Intervju med Mon Grand Cheval av Willy Nyström

God … eeh middag. Vad serverades till lunch idag?
Jaha, du tänker på betydelsen av loppet igår? Det blev ungefär detsamma som vanliga söndagar med komplettering för de välskalade, finskurna bitarna av de rumstempererade morötterna på silverfat med en klick melass.

Du blev lite sen till oss som vill träffa dig idag. Känningar efter loppet igår?
Oh nej, ville bara se matchen till slut först. Sarpsborg tryckte på obehagligt sista kvarten. Ja, du vet min uppfödare Tom Lund satt på läktaren när Lilleström till slut höll undan i cupfinalen. Från födseln har han gjort mig till Lilleströmsupporter och Jonas har placerat tv-skärmen inom bra synhåll från min box. Tom såg pressad ut när Sarpsborg radade upp chanser på tilläggstid men log brett och lättat när domaren äntligen fick luft i pipan.

Hur var ’miljonloppet’ igår?
Jonas och jag hade skissat olika scenarier. Snabbt konstaterade vi att Mavens bror fått en bra avgång från springspåret och blivet rätt ivrig när han fick spets. Så – helt enligt plan B - kröp vi ner på innerspår och där kunde jag trava runt i draget. Förargligt nog kunde min draghjälp inte gå med Mavens bror så det blev många meter att ta ifatt när luckan kom inne på upploppet. Hade det bara varit ett varv till hade jag nog vunnet. Nej, jag skojar bara. Tre varv är i mesta laget numera.

Nästa lopp då?
Vi får se. Allt känns bra idag men min favoritveterinär Nina får nog avgöra om det är dags för vinterträning nu eller om det blir något mer lopp den närmaste tiden. Jag har ju också mitt uppdrag som mentor för Redéns talanger att tänka på. Vill gärna göra några framträdanden internt på gården innan vinterpälsen kommer och den ’exteriöra glöden falnar’ om du förstår vad jag menar. Tiden går fort numera och jag har bara 2 år kvar att tävla. Det blir allt viktigare att förbereda sig för nästa säsong. Hade i sig funderat lite på Malta några vintersäsonger senare men släppt tanken efter han lastbilsgubben taget Malta till löpsedlarna. Jag har ju mitt eget varumärke att putsa på och vill inte ha rostfläckar på vapenskölden.

Du verkar på bra humör idag. Skönt att slippa pressen från omgivningen nu?
Jo, i någon mån kanske. Ber om ursäkt om jag uttryckte mig lite kantigt häromveckan. Du verkar också ha lärt dig att inte sätta ner fötterna på ’minerad mark’. Så tack för ett trevligt samtal så här inför middagen. Ta gärna en fika med lussekatt på loftet. Jag bjuder.