Har någon missat att det kommer att sparkas bollar till tålamodets gräns i en månad framöver? Världen går nu in i stabsläge. All fokus på snedsparkar, ofrivilliga handpåläggningar på bollen, frivilliga handpåläggningar i tröjor, näsor. Spekulationer om oheliga allianser mellan Putin, Kim, Trump och G6/G7.

Media analyserar rubbet ned till nanosekunder.

Som sommaren 94?
Kan det bli som sommaren 1994? Året som Sverige utropades som bananrepublik med de bekanta kännetecknen 

1. Tropiskt klimat
2. Skenande inflation 
3. Starkt fotbollslandslag 

Den sommaren hade jag planerat en 3-veckors bilsemester i Europa med inslag av yrkesmässigt seriösa visiter. Första veckan i juli hade jag bokat i södra Frankrike vid Medelhavskusten rätt nära gränsen till Spanien. Innan dess en vecka i behaglig takt från Hässelby ’till målet på höger sida’. Efter medelhavsveckan en vecka i samma behagliga takt tillbaka till Hässelby.

Egentligen borde jag stanna på hemmaplan och ta hand om mitt nystartade företag ForMaster AB. Inflationen var ännu inte under kontroll och det kändes illojalt att ta med mina banankronor och sprida dem runt om i Europa.

När jag valde mina 3 semesterveckor tänkte jag inte alls på när VM skulle spelas. Visserligen hade Sverige lyckats ta sig dit men hur skulle Tommy Svensson få stil på det här gänget och kanske vinna någon match. Med 1-2, 1-2, 1-2 i färskt minne från fyra år tidigare var VM inte mycket att ta hänsyn till i semesterplaneringen.

Kommer fortfarande ihåg den tidiga morgonen 1990 efter förlusten mot Costa Rica. Skulle flyga någonstans och i taxin till Arlanda hade chauffören det dåliga omdömet att citera något han hört på radion. ’Vem kunde tro att ett mellanamerikanskt litet land skulle ’kosta rika sverige’ chansen att gå vidare.’ Tror att jag skrattade ansträngt.

Så på söndagen 19 juni 1994 såg jag Sverige spela 2-2 mot Kamerun. På midsommaraftonen 24 juni såg jag – fortfarande i hemmasoffan med bilen packad och klar för avresa söderut – Sverige besegra Ryssland. Men en majoritet av svenska tv-tittare satte nog snapsen i vrångstrupen när Ryssland i fjärde minuten tilldömdes straff som han Ravelli inte klarade att mota. Men de midsommarglada svenska supportrarna fick matchen att vända. Eller var det Tomas Brolins straff och Martin Dahlins två mål som var orsaken? Och eftersom Brasilien tidigare samma dag besegrat Kamerun var Sverige smått överraskande i praktiken klart för åttondelsfinal liksom Brasilien.

25 juni
Så tidigt på lördagsmorgonen körde jag hemifrån med vetskapen att Sveriges nästa match mot Brasilien tisdag 28 juni kunde avnjutas (?) stressless.

Dan och Karin
Dagen innan – 27 juni - genomförde jag ett av de yrkesmässiga inslagen. I München hälsade jag på två av de tidigare anställda på det företag jag arbetade på då i slutet av 80-talet. Dan och Karin var gifta sedan nästan 10 år och hade två döttrar. Faktum är att jag träffade Dan och Karin 1983 hos min dåvarande arbetsgivare Programator. Den sommaren hade jag nappat på ett annat förslag och arbetade under min uppsägningsperiod när två nyanställda tittade in på mitt rum och frågade om något. Min nya arbetsgivare Pronordic behövde 1985 utöka styrkan och gick ut med annons. Karin var intresserad av ett av jobben. Dan hade aldrig sökt ett jobb sedan han var klar med sin utbildning och anmälde sitt intresse för ett jobb på avdelningen jag ansvarade för. Egentligen mest för att träna på att söka jobb. Karin fick jobbet hon sökte och Dan lyckades jag övertala att börja hos mig. Under de kommande åren växte Pronordic och etablerade kontor i Norge, Danmark, Finland och England. Under det glada 80-talet med devalvering av den svenska kronan avtrubbades Sverige till att tro att tillväxten aldrig skulle ta slut. Pronordics ägare var ett rätt stort engelskt konsultföretag som planerade en börsintroduktion av Pronordic. Men i fastighetskrisen i slutet av 80-talet spred sig en viss känsla av försiktighet lite överallt. Så när ett annat snabbt växande svenskt konsultföretag kastade blicken på Pronordic som ett företag som ytterligare skulle berika ägarna, såg vår moder i London att det var säljläge. Från 1 januari 1990 hade Dan, Karin, jag och 75 andra anställda en annan arbetsgivare i andra lokaler. Inte långt senare hade krisen slaget till i it-branschen också i Sverige och många började fundera över framtiden.

Så även Dan och Karin där Dan fått ett erbjudande från ett internationellt hissföretag som var kund hos oss i Sverige. För familjens del passade detta i tiden eftersom döttrarna var små och läge att flytta till München under några år.

Nu, 4 år senare, började det närma sig skoldags för den äldsta dottern och jag hoppades att fånga Dans intresse en gång till. Den här gången till vårt nystartade ForMaster. Så förutom middag hos familjen måndagen 27 juni blev det sight-seeing i München innan det var dags att köra vidare mot Frankrike, hitta ett hotell innan matchen på sena kvällen. När det mörknade hade jag nått en stad som enligt skylten hette Montbeliard. Fick duga.

28 juni
Just 1994 var fotbollsintresset nere i en svacka i Frankrike. Frankrike nådde inte slutspelet. Men jag hittade en tv-kanal som sände matchen mot Brasilien. Resultatet 1 - 1 motsvarade rätt väl matchens karaktär som förberedelse för kommande viktigare uppgörelser.

Sverige skulle möta Saudiarabien i åttondelen kommande söndag 3 juli. Nu bli det några spellediga dagar där jag i lugn och ro kunde turista med sikte på sydligaste Frankrike. Det blev hotell i Avignon mittemot palatset där påvarna av politiska skäl höll till under 1300-talet. Kände historiens vingslag starkt ända tills jag upptäckte att någon vandal inrett bilparkering under palatset.

Sedan vidare till Nimes med sitt Colosseum från romersk tid och nästa hotell i Montpellier. Nu kändes doften av Medelhavet.

Sedan nästan framme vid målet stannade jag en natt i Perpignan.

1 juli
På fredagen 1 juli körde jag sista korta sträckan till den medeltida lilla staden Corbère. En gång tidigare hade jag varit där och taget mig igenom de smala stenlagda oraka gatorna fram till sista branta svängda uppförsbacken till huset. Kommer fortfarande ihåg hyresvärdens instruktioner: ’När du tror att vägen är slut och du är framme, gasa för fullt!’ Det stämde fortfarande. Efter sista svängen blev backen tvärbrant så en del extra gas behövdes.

Bollsparkeriarbetare
Efter att ha provianterat i en modern butik strax utanför tog jag en lugn joggingtur genom de stilla gårdarna med vinodlingar i den ljumma aftonen. Lugn, tills jag hörde hundskall bakom en häck. Inga staket här inte! Ut kommer 3 hundar, en liten och två halvstora. Jag ignorerar de tre men de hakar på och skäller som bandhundar utan band. Plötslig hoppar den lille rackaren upp och nafsar mig i baken. Då flyger fotbollsspelaren i mig. Jag tvärvänder och skickar ut en högerspark mot den lille. Missar visserligen men de tre slutar direkt skälla och lommar iväg tillbaka.

 Nu gör jag en kringgående rörelse tillbaka mot mitt hus. Men strax hör jag en ny hund skälla bakom en häck. Anfall är bästa försvar tänkte bollsparkaren i mig och jag ändrade riktning mot skallet bakom häcken. När vi möttes öga mot öga skickade jag ut ännu en högerdoja i luften. Nu fick jag bekräftat hur hundarna i trakten var uppfostrade. Man kan säga att dojan hänger i luften. Resten av joggingturen blev helt odramatisk. Ryktet om min högerfot hade nu spritt sig och aftonen var på nytt stilla och ljum. Icke desto mindre ställde jag in kvällsjoggingen så länge jag var kvar i Corbère.

På lördagen körde jag till Medelhavets sandstränder vid Saint-Cyprien. På hemvägen fick jag tipset att hitta ett café eller bar med tv för att se Sveriges åttondel på söndagen i den något större staden/byn Thuir.

3 juli
På söndagen 3 juli fann jag i god tid en bar med tv på väggen. Jag formulerade en fråga på franska till mannen bakom disken ’om han kunde få in Sveriges VM-match ?’. ’Mais oui’ (javisst!) och tryckte på en knapp på tjock-tv:n några gånger tills en fotbollsplan dök upp på skärmen. Spelarna som syntes var inte svenska men barmannen lugnade mig med att de kommer snart. ’Sluddrade han inte lite’ tänkte jag. Efter en kvart bad jag honom kolla om det inte sparkades VM-fotboll på någon annan kanal. Han muttrade något som jag tack och lov inte uppfattade och tryckte igen på knappen. Då dök Sverige upp och jag såg att ’vi’ ledde med 1 -  0. Jag var inte helt ensam i baren men när Sverige gjorde 2 – 0 insåg jag att de andra bargästerna verkade att komma från Nordafrika och inte så neutrala som man kunde förvänta. Jag höll en låg profil vilket nog var en riktig bedömning. När Saudi reducerade till 1 – 2 vaknade resten till liv under några minuter tills Kennet Andersson tystade dem med sitt 3 – 1.

10 juli
De närmaste dagarna låg jag mest på stranden med lite kortare utflykter. Kvartsfinalen mot Rumänien skulle spelas söndagen 10 juli och då hade jag tänkt köra norrut till staden Beaune mitt i Bourgogne. Det gick enligt plan och jag fann ett lämpligt hotell i kärnan av vindruvan. Att se matchen på någon bar var inte praktiskt möjligt eftersom avspark i San Francisco var 12:30 lokal tid. Alltså 21:30 i Beaune och då satt jag i sängen på hotellrummet.

Den här matchen måste vara en av de svettigaste jag upplevt. Det stod 0 – 0 fram till 78:e minuten när Thomas Brolin satte 1 – 0. Sedan kröp klockan så lusigt att Rumänien hann kvittera med ett par minuter kvar. Så det blev förlängning. Minut 101 förpassades jag ner i källaren i djup depression-frustration. Rumänien gjorde 1 – 2 och Stefan Schwarz tog sitt andra gula kort och anmodades lämna planen. Allt var slut! F-n också! Mer-e!! Men i 115:e minuten kom frälsaren från Eskilstuna, den långe – rent av längste – Andersson och nickade behärskat in kvitteringen. 2 – 2 vid förlängningens slut. Kände att jag behövde ringa jourhavande någonting och funderade kort att ringa Danne i München. Vi var nog de enda i mellaneuropa som var vakna och väntade på straffläggningen.

Rumänien satte första straffen och Håkan Mild missade Sveriges första. Rumänien satte andra och tredje liksom Kennet Andersson och stensäkre Tomas Brolin. Men Rumäniens fjärde knep Ravelli (’kanske inte är så dum i alla fall?’). Sedan stegade skogshuggaren från Ödeshög fram och lade upp bollen på straffpunkten (’hur ska det här gå?’). Jo, bra naturligtvis replikerade Klas Ingesson. Rumänien satte sin femte och Roland Nilsson Sveriges femte.

Så startade ’shoot-out’ med den straff som skulle göra Thomas Ravelli till folkhjälte. 

Sedan återstod Sveriges straff. Då klappar Tommy Svensson rasta-liraren från Helsingborg på axeln. Tror att detta var Henke Larssons avgörande kliv in i svenska folkets hjärta när han avgjorde kvartsfinalen 1994.

Jag behärskade mig och vrålade inte i den knäpptysta måndagsmorgonen i Beaune. Vi var i semifinal i fotbolls-VM!

När tv:n var avknäppt strax före 3 somnade jag av ren utmattning.

11 juli
När jag vaknade sent på måndagsmorgonen började jag skissa hemfärden. Nu med hänsyn till semifinalen mot Brasilien på onsdag kväll 13 juli och ett avtalat affärsmöte i Amsterdam på fredag förmiddag.

Någon längre dagsetapp lockade inte. Det fick bli Colmar i Alsace där jag varit en gång för några år sedan. En lugn stad som är huvudorten i vindistriktet.

Högre makter?
När jag satt och filosoferade på ett café efter middagen formulerades en tes i den ljumma kvällen. Att jag är lite skrockfull har jag ju berättat. Ibland kan jag upptäcka ett mönster i till synes vitt skilda händelser. För ett par veckor sedan på vägen från München mot Frankrike stannade jag till vid Bodensjön som bildar gräns mellan Tyskland och Schweiz. Kanske rent av vinkade jag till Schweiz på andra sidan. Veckan i Corbère gjorde jag en dag en tur efter medelhavskusten ner mot spanska gränsen för att ta mig upp i Pyrenéerna till en pittoresk by med hänförande utsikt. Körde fel – ingen GPS på den tiden - och stod överraskande vid en spansk gränskontroll. Fick hjälp med orienteringen och närmaste väg till byn gick genom Spanien några kilometer. Spanien hade ett starkt lag och hade skickat ut Schweiz ur VM. Ingen direkt sensation. I kvartsfinalerna 9 juli åkte Spanien och sedan Holland ut. Dagen efter försvann Tyskland trots ledning med 1 - 0 mot Bulgarien till det var kvarten kvar. På 5 minuter vände Bulgarien med två mål.

För jag med mig en förbannelse? Var det jag som orsakat att Frankrike aldrig kom till VM och att Schweiz, Spanien, Holland och Tyskland var utslagna? Nu insåg jag att makterna redan bestämt att Sverige skulle förlora semin mot Brasilien.

12 juli – Karl den Store
Nu siktade jag på Aachen i Tyskland, den historiska staden från tidig medeltid.

På tisdagen kom jag fram till etappmålet tidigt på eftermiddagen. Fann hotell centralt och kunde promenera till en byggnad som jag imponerats av sedan realskolan när jag läste om Karl den store. Karl var kung i det frankiska riket i slutet av 700-talet men hade större ambitioner. Det romerska riket hade varit på dekis i århundraden, ja numera var det faktiskt det Västromerska riket efter en rejäl delning under 400-talet. Karl erbjöd sig att ta ansvar även för västrom och lät utropa sig till tysk-romersk kejsare år 800. Kröningen skedde juldagen av påven i katedralen i Aachen.

När jag steg in i katedralen kändes verkligen historiens vingslag. Byggnaden i sig är storslagen och imponerande med tanke på att den skapades för tretton sekel sedan och att framme vid altaret hade skapandet av en av världens största riken bekräftats.

Det var inte många besökande i katedralen den varma tisdagen i juli. Faktum är att den var rogivande.

Ute i verkliga Tyskland var det allt annat än rogivande. Ett rike på dekis. Efter Tysklands fotbollsfiasko hade kravaller uppstått.

13 -14 juli
På onsdagen körde jag till ett lantligt hotell i närheten av gränsen till Holland. Efter en sen middag var det bara att vänta till efter midnatt. Avspark 00:30 lokal tid! Segt liksom matchen där Sverige gjorde en blek insats och Brasilien vann med 1 – 0 men inte förrän det återstod 10 minuter. Somnade inte förrän 02:30.

På torsdagen blev det en allvarlig körning till Amsterdam. Också här hade jag turen att hitta hotell i centrum och kunde besöka Van Gogh Museum och Rijksmuseum. (Nej, inga dåliga vitsar om tavlor!)

På fredag efter frukost blev jag hämtad av den jag hade stämt möte med till företagets kontor. När vi var klara med det professionella kom vi in på fotbolls-VM. Lördagen innan hade Holland slagits ut av Brasilien. Kände att det kunde förstöra den goda stämningen att ta upp ämnet men det gjorde min holländske värd och frågade om jag skulle se Sveriges match mot Bulgarien om bronset. Jo, det hade jag ju tänkt någonstans norrut på något lugnt ställe. Men först skulle jag vidare hemåt så långt jag kunde. Det blev Lübeck.

15 juli – Ray Clemence
Hur tidigt jag än startade från Lübeck skulle jag inte hinna hem och se bronsmatchen på tv. Så jag bestämde att sova tills jag vaknade. Äta en riklig frukost och köra till Danmarksfärjan i Puttgarden. Det återstod ca 80 mil till Hässelby. Vädret var varmt men inte alltför soligt så körningen från Rödby norrut genom Danmark till Helsingör kändes bra. Efter den korta färjeturen över sundet rullade jag vidare på E4 norrut. 

Avspark 21:30 mot Bulgarien med bra radiomottagning från Los Angeles via Motala (?). Då passerade jag Linköping och räknade med att ha drygt 2 timmars körning kvar. Det var fortfarande ljust när Tomas Brolin gjorde 1 – 0 efter 8 minuter. Skönt med en bra start. Kan behövas med Stoitchkov på motståndarsidan. I trakten av Norrköping gjorde Sverige mål igen! Av Håkan Mild! Håll tätt bakåt fram till halvtid så grejar ni det här! Hann knappt formulera önskningen i hjärnan förrän radioreferenten skrek högt av lycka. Henke Larsson! Fantastiskt! Nu måste bronset vara hemma! Den längste från Eskilstuna resonerade inte så lättsinnigt utan satte fyran i 40:e minuten. Ungefär när jag passerade landskapsgränsen till Sörmland. Resten av matchen spelades av utan fler mål.

Hej Ray, jag är hemma nu
Klockan hade inte passerat midnatt när jag vred om nyckeln till min ytterdörr i Hässelby. Jag slog på tv:n för eftersnacket. Men strax upptäckte jag en kanal som sände bronsmatchen i repris. Slängde in ett lass tvätt i maskinen och fasen vet om jag inte hällde upp två fingrar whisky och slog mig ner i fåtöljen strax före avspark.

Helt avspänd kunde jag följa matchen och lyssna till de brittiska kommentatorerna. Referenten ställde frågan till expertkommentatorn, den tidigare Arsenal-målvakten Ray Clemence, om vilket lag han trodde skulle vinna. Clemence svarade direkt ’Bulgarien’ med hänvisning till Sveriges bleka semifinal mot Brasilien och Bulgariens tekniska spel och målsprutan Stoitjkov genom hela turneringen. När Tomas Brolin gjorde 1 – 0 muttrade Clemence ’lucky strike’ eller något åt det hållet. Vid Håkan Milds 2 – 0 var det ’oförtjänt’. När jag äntligen fick se Henkes 3 – 0-mål med kroppsfinten fattade jag radiokommentatorns lyriska utsvävningar. Då ställde tv-kommentatorn frågan till Ray Clemence, Nu måste du ge dig eller hur? Sweden is best! Vid Kennet Anderssons 4 – 0 klämde Clemence motvilligt fram något beröm. Frågan är om inte detta var Ray Clemence sista uppdrag som ’expert’ i den kanalen?
 

Så här 24 år senare
kan vi på nytt uppleva känslan från 94 i dokumentären på svtplay

Inför Sveriges första match i VM 2018 har jag lite samma känsla som inför 94, inga stora förhoppningar men bollen är rund även i år. Låt er inspireras av Islands och Danmarks insatser igår.

Zlatan?
Hur hade det varit med Zlatan på planen? Vi vet ju alla att Zlatan kan åstadkomma mirakel.
Har ni sett An Evening with Gary Lineker? I så fall vet ni att allt är möjligt! En afton med Zlatan! Ja, men det är en bra bit mellan Los Angeles och Novgorod! Avspark om några timmar. Inga Problem. En frälsare flyger utan flygplan. Tror ni mig inte? Ta ett snack med Gary Lineker!
 

Dessutom är Zlatan redan på plats i Ryssland. Bara snöra dojorna. Kanske någon administrativ detalj att fixa?

Danne och Karin?
Hur gick det med Danne och Karin? Jo, Danne nappade på vågspelet ForMaster och gick också med som delägare. Drygt 10 år senare gav det utdelning när ForMaster köptes upp av en it-leverantör noterad på Amsterdam-börsen där Danne fortfarande arbetar (ja, inte på börsen alltså). Senast sågs vi för några år sedan tillsammans med kärntrupperna från 90-talet en helg hos Jonas och Anne på Östensbyn och de fick prova på att sitta bakom travhästen Lavenir på i grusstänket på rakbanan. I kärntrupperna ingår även Per Nordström som blev hästägare den helgen. Per bor som alltid i Roslagen och har svårare att vara på plats när Global Tess startar.

Willy Nyström