En av svenskt travs mest framgångsrika tränare och kusk har nu satt ihop sina memoarer med hjälp en värmlänning från Svanskog – Hasse Svennehed.

Nu har jag läst memoarerna och rekommenderar alla travsportälskare att beställa sitt eget ex. Under de snart 10 år som jag lämnat bidrag på Stall Mobergs hemsida har jag haft grund för en del tillbakablickar där Berndt ’Osten’ Lindstedt finns med. När jag började besöka Solvalla regelbundet 1959 var ’Osten’ ett begrepp. Varför kallades denne smala grabb något så märkligt? Någon på E-läktaren förklarade att ostar generellt är feta. ’Osten’ var bara halvfet.

Pojkens bakgrund var också ovanlig för en stalldräng. Han kom från Katrineholm långt ifrån närmaste travbana med den tidens mått. Pojkens pappa var dessutom rektor och pojken hade avlagt realexamen. Även det var lite udda. Men i biografin finns orsaken till pojkens spår mot Vincennes, Yonkers, Meadowlands och andra välrenommerade travbanor i Europa och Nordamerika.

Första steget gick till den legendariske tränaren och uppfödaren Kurt (Kurre) Mattsson på Veda stuteri strax norr om Stockholm med den tidens vassaste svenska travare, Adept. Samtidigt dominerade bröderna Nordin Gösta, Gunnar och Sören i kronologisk ordning och alla med sina träningsstall på Solvalla. Berndt lockades över till Gösta Nordin (’Skarpen’, ’Rättarn’. Skarprättaren för långt), också det intressant att läsa hur det gick till.

Berndt blev snart kusken som spelarna följde noga, bland annat genom sin körstil: väldisponerade styrningar, en lätt körhand och aldrig några drivningar med körspöt.

Fram mot hösten 1961 fick han som lärling sitta upp bakom en av Gösta Nordins 3-åringar i kriteriet: Stall Rollos Gay Gal. Exakt hur det kunde ske visste jag inte förrän jag fick förklaringen i boken. Det var makterna som tog initiativet att slänga in Berndt från avbytarbänken kan man säga. Stoet Gay Gal segrade och Berndt fick sin första klassiska vinst mot årgångens 3-åriga hingstar. Trav-Oaks är en senare konstruktion. (Kan också lägga till att på den tiden betydde ’gay’ gladlynt och inget annat).

Nästa steg kom snart när skeppsredare Olof Wallenius sökte en privattränare till sin framgångsrika verksamhet, Menhammar stuteri och Stall Segerhuva.

Det blev Berndts första uppgift och ansvar som tränare. Samtidigt hade en annan duktig hästkarl fått ansvaret för Kurt Mattssons tävlingsstall på Solvalla – Håkan Wallner. Jag törs påstå att Berndts och Håkans personligheter inte hade många likheter. Men historien skulle visa att de tvås karaktärer var ett lysande komplement.

För att jag ska slippa berätta hur det gick till bör ni köpa boken.

Här kan ni beställa boken om Berndt Lindstedt: https://berndtlindstedtbiografi.se/

Men några egna minnen av Berndt har jag. Först ett klipp från min berättelse hur det är att vara travhästägare del 1:

Italiensk vår 1968 (’Se Neapel och sedan dö’)
Efter segern i Fastlagspriset tyckte jag förmodligen att jag kunde vara med på en travresa till Rom och Neapel i samband med den årliga Gran Premio della Lotteria. Intresset våren 1968 var stort från trav-Sverige eftersom en svensktränad häst med segerförhoppningar skulle starta - Stall Dalias USA-import 5-åriga stoet Coalition tränad av Wallner - Lindstedt. Lokal guide var ingen mindre än Travrondens grundare Sten Sandberg som då var bosatt i Italien och framstod som mer italiensk än de flesta i Rom. Grått vågigt hår, välsittande kostym med väst och en bedövande auktoritet när han ledde oss storögda svenska får på stuteribesök. Jag glömmer aldrig hans stentorsstämma när han kallade på hovmästaren eller servitören: ’Cameriere!’ (Kamrer’n?).

Vi känner ju till de problem som italienskt trav befinner sig i idag men mitt intryck från den resan var något helt annorlunda som man kunde läsa i Travrondens vinternummer 1968. Vid ett stuteribesök meddelade reseledaren att stuteriägaren ville bjuda på lunch, något som vi i fårskocken tyckte lät bra. Lite sugna var vi allt efter att ha sett på ägarens vackra hästar och vattenbufflar (!). Prydliga servitörer och servitriser bar in en färdig tallrik till var och en. När vi var klara med den kom en till och så fortsatte det tills vi fullbordat en 7-rätters lunch med bl.a. buffelost. Möjligen var denne uppfödare inte helt representativ för italiensk trav i slutet på 60-talet men sporten där mådde uppenbart inte dåligt.

På lördagskvällen satt vi några entusiaster i hotellets reception och diskuterade söndagens tävlingar på Agnanobanan som drog till sig intresse från hela Italien. I detta fall inte enbart sporten utan också i någon mån spelet, där resultatet i huvudlöpningen också utgjorde dragningen i nationellt lotteri. Då kliver han in, han som ska bli vår hjälte bakom Coalition imorgon, Berndt ’Osten’ Lindstedt. Och han hälsade och tog oss i hand som om han kände oss väl men att det var ett tag sedan senast.

På tävlingsdagen lotsades vi in på banan och upp på VIP-läktaren där även ägarkretsen runt Coalition hade sina platser. Tyvärr blev det ingen klang-och-jubelföreställning. Segrade gjorde Eileen Eden körd av Johannes Frömming före Roquepine. Coalition var inte som bäst den dagen och slutade i det slagna fältet. Det minne som jag alltid ska komma ihåg är ägaren Kurt Hellbergs nästan paralyserade besvikelse när han under minst 10 minuter med hårt grepp om räcket såg ut över banan. Att äga travhäst är inte bara segerlycka utan också ögonblick när förhoppningar grusas.

1968 som hästägare på Solvalla
På E-läktaren hade vi lärt känna många hästägare, bland annat två bröder med två hästar i träning hos Wallner-Lindstedt. Som ofta snurrade det tankar om nya förvärv hos mig och min två kompanjoner. Det uppfattade bröderna som på eget initiativ rullade ut röda mattan för att vi skulle presentera oss pop-stallarna. Så tillsammans med bröderna gick Andres, Bosse och jag till stallet mellan två löp en tävlingskväll där både Wallner och Lindstedt väntade på oss och vi fick skaka hand med stjärnorna. Wallner ledde vårt korta möte och avslutade med att vi var välkomna hos dem. Att vi just nu hade alla (två) hästar hos Sten Helt gjorde inget. ’Vi pratar med alla hästägare’! Det korta mötet överensstämmer väl med bilden av kompanjonerna i Berndts memoarer.

2018 med Solvalla veteraner
Vid föreningens premiärarrangemang på Solvalla ringde jag min fru som var hos sin frisör – Lasse från Östersund – som jag träffat tidigare och som uppväxt intill Östersundstravet fortfarande följde travet. När Lasse förstod var jag var bad han Laila att få luren för att berätta att han till för några år sedan skött Berndt Lindstedts frisyr. Exakt då får jag se att Berndt är på väg in i lokalen och lämnar över mobilen till Berndt med förklaringen ’Det är din frisör’. Berndt såg helt oförstående ut när en främmande person påstår något sådant, men greppade mobilen och ridån gick upp! Berndt tackade mig för lånet och sa att det var 5 år sedan han senast träffade Lasse.

2019 med Solvalla veteraner på Menhammar stuteri
Berndt var logiskt med som en av Stall Segerhuvas privattränare. Där fick jag också berätta om kvällen innan Lotteri-löpningen i Neapel 1968.

Men även om jag aldrig nappade på Wallner-Lindstedt erbjudande 1968 har jag följt Berndt enastående karriär där hans memoarer nu tätat några minnesläckage.

Willy Nyström