är en flygmaskin som klarar långa sträckor utan mellanlandningar för bränslepåfyllning.

Visste uppfödaren Hans Nelén detta när han 1999 döpte stofölet efter Defi d’Aunou och Zi Zi Marie e. Valley Victory? Jo, självklart kände han till flygplanet men att hon skulle bli så uthållig?

Min första bekantskap bör ha varit 2009 när jag visades upp för de fem travarna i Jonas’ unghästkonsortium på Östensbyn. Då såg jag hennes förstfödda Global Mon Chichi som då var 2 år. Jag blev godkänd som delägare av Chichi och de andra fyra; Monte Major, Mon Petit Cheval, Normandie Boy och She’s Filly. Express själv bevärdigade mig inte ens en blick från sin stora hage. Där skötte hon övervakningen av årsfölet Global On Fire.

Genom åren har jag träffat Global Express många gånger. Ännu har hon inte hälsat mig översvallande på något vis. Snarare en blandning av visst (inte milt) överseende och suckande. ’Jaha, är han här igen? Och nu ska han fjäska in sig hos den fjanten Cheval’.

Även som avelssto är hon uthållig och får nästa år sitt nionde föl om allt går bra.

Jonas köpte Express på nyårsafton 1999 står det. Alltså den sista skälvande dagen på förra årtusendet! Jag är rätt säker på att Jonas och Anne tycker att det blev en bra start för stallet på det nya årtusendet. Faktum är att det var Express som valde Jonas när han gick i Global Farms hage bland åringarna. Express följde mig som en hund, berättar Jonas som kommit för att se närmare på två andra i samma hage. Det blev tre som Jonas fick med sig hem.

Express som unghäst?
Som unghäst genomgick den mysiga valpen en gradvis förändring mot tydlig skärpa. Rätt tidigt fick Express in en vänster bak mitt på Jonas ena lår, något som gjorde Jonas halt i en månad och som gjorde honom vaksam på stallgången.

Detta karaktärsdrag förmedlade Jonas till de veterinärer som Express umgåtts och umgås med fortfarande. 

Samtidigt visade hon sin stora talang redan som 2-åring. Det blev ändå ingen tidig start eftersom hon växte mycket. Debuten blev i september som 3-åring.

Express som tävlingshäst?
Express var travsäker i loppen. Däremot var hon inte speedig, mer stark. Särskilt gåvillig var hon inte, snarare trög. Som 4-åring förbättrade hon sin startsnabbhet.

Det var också som 4-åring Express gjorde sina bästa lopp. Den säsongen (2003) gjorde hon 14 starter med resultatet 5-1-2 och 444.504 insprunget.

Jonas nämner segern i uttagningen till StoChampionatet och tredjepriset i DerbyStoet som Express’ bästa lopp.

Efter tävlingspausen under den följande vintern gjorde Express årsdebut i ett stolopp på Solvallas V65 i slutet av mars. Där visade hon för första gången symtom på hälta som kom från ena framkotan.

Den visade sig svår att behandla och det blev operation. Det tog ett år tills Express kunde kvala. En månad senare anmäldes hon men fick strykas pga hälta. I det loppet körde Jonas Rosso Iran och skötaren Lisa Skogh sattes upp. Därefter togs beslutet att tävlingskarriären var över och Express skulle bli avelssto.

Lisa fick trösta sig med att pyssla om en annan travare på Menhammar – Maharajah – som föddes några månader tidigare.

Express som avelssto?
Express blev inte dräktig med Love You det året (2005).

Året därpå gick det bättre med Lindy Lane och 2007 blev Express mamma till Global Mon Chichi.

Sedan har Express lämnat

Global On Fire e. Love You

Global Pixie e. Love You

Global Skipper e. Infinitif

Global Tess e. Dream Vacation

Global Villy e. S.J.s Caviar

Livi Oboy e. Broadway Hall

Livi Pamir e. Broadway Hall

Express har ’lyckats’ förärva sitt temperament och lynne liksom sin starka fysik i hög grad säger Jonas som vet. Möjligen är Livi Oboy lugnare än sina äldre syskon.

Livi Oboy fick jag aldrig chansen att få en andel i. Kravet är att man är ICA-handlare i Arvika. Alltså inte som jag uppfattade att det räckte att man handlade på ICA som medlem.

Express är nu dräktig med Broadway Hall igen.

Min väg till Expressen
I del 3 har jag berättat om hur min arbetskamrat Anders Andersson hjälpte mig att ta igen ett tidsglapp i att äga travhäst på drygt 30 år. Alltså omställningen från ett långt ifrån papperslöst samhälle till ett helt annat. Anders hade häst i träning hos Jonas Moberg och berättade mer hur stallet arbetade. Inte så att Jonas Moberg var ett okänt namn för mig. Hästar som Karate Chop, Rosso Iran och …hade fastnat i mitt medvetande trots att jag under 90-talet oftare lämnade w.o. på tävlingsdagar på Valla, mycket beroende på att jag inte spelade.

Det blev, som jag berättat, Olle Goop som jag kontaktade för ut bli lyft upp på banan igen.

Frampå vårkanten 2008 hade Olle givit upp hoppet om en vändning till det bättre för prospektet Vindaloo.
Istället blev det konsortiet K2.

Under vintern hade jag samtidigt genom Anders Andersson fått kontakt med Jonas som komponerat ett konsortium med fem 1-åringar. Nu var jag därför tvungen att ge Jonas beskedet om Goop-konsortiet men lovade att hålla kontakten även om ’budgeten för 2008 var slut’.

Och K2-investeringen visade sig 2009 lova gott inför framtiden (!). När Pebbly i augusti började gå snabbjobb efter två månaders kamp mot en envis infektion vaknade investeringstankarna igen! Som så många vittnat om är människans rationella tänkande med invägning av riskfaktorer, väsentligt överdriven. Det blev jag ännu ett exempel sommaren 2009. ’ When will they ever learn …’

Så jag ringde Jonas och frågade om det fanns plats för mig i Unghästkonsortiet. Det fanns 10 % kvar. Det hade visserligen tagit bra mycket mer än ett år för den trögtänkte noll-åttan att bestämma sig. Förutom att franske Ganymede var pappa till tre av de fem, trodde jag – måhända blåögt - att investeringen i K2-konsortiet skulle tillåta fler satsningar. En av Ganymede-juniorerna hette Mon Petit Cheval, en annan Monte Major.

Min optimism i augusti visade sig befogad en dryg månad senare när Pebbly vunnit 1 miljon i Oaks. ’Ojoj, även en blind höna …’

Hösten 2009 och vintern 2010 följde jag de fem mestadels på avstånd men emellanåt också besök på Östensbyn på väg mellan Stockholm och Oslo t.o.r. 

Global Mon Chichi
Chichi segrade inte direkt obekvämt i sin debut 4 oktober på Färjestad.

I andra starten på Örebro blev hon tvåa.

Chichi, 7 starter med en seger, ett andra och ett tredje. Ingen lutning alls 7: 1-1-1. Hon kom på banan sent efter sega halsbesvär men visade framför allt styrka i de felfria loppen. Ändå kunde man se fram mot 4-årssäsongen med förhoppningar.

Tyvärr blev det inte som vi hoppats. Chichi skadade sig dagarna innan årsdebuten och fick strykas. Efter ett försök att kurera skadan gick den upp igen under sommaren. Eftersom det ännu fanns möjlighet att betäcka henne beslutade vi att Chichi fick avsluta eller möjligen få ett längre uppehåll i tävlandet.

Numera hade jag alla hästar i stallet i Östensbyn per 2012-01-01.

Förutom de 5 i ’U4’ (Monte Major, Mon Petit Cheval, Normandie Boy, She’s Filly, Global Mon Chichi) hade jag sedan drygt ett år varit delägare i Global Express’ andra föl Global on Fire som just blivit 3 år.

Jag hade nu följt stall Moberg i drygt tre år och fastnat för några detaljer. Travarna jag valt att ha andelar i har alla varit i stallet på Östensbyn sedan födelseåret. Global Mon Chichi och Global on Fire är också födda där. De såg ut att trivas med att vara i den miljön..

Från det att jag blivit delägare har jag varje månad fått en skriftlig statusrapport för varje häst om jag skulle behöva gå tillbaka i tiden. Under månaderna hade Jonas ringt mig minst en gång och berättat om hur varje häst känts i träning och tävling. Dessutom om matchningsplaner och planerade veterinärbehandlingar. För mig är detta viktigt eftersom jag bor drygt 4 timmar med bil från Östensbyn och sällan kan titta in oplanerat ’när jag har vägarna förbi’. Eftersom jag övertygat Laila om att Stockholm var ett alternativ till Oslo hade jag inte så ofta vägarna förbi.

2. Uppfödning av travhästar – köpare
När jag i modern tid – 2012 – ville finna marknadsvärdet på Pebbly som avelssto försökte jag se uppgiften ur en uppfödares synvinkel. När jag nu vill bedöma ett föls möjligheter till en lyckosam tävlingskarriär måste jag utgå från mammans och pappans förmåga att förärva sina bästa tävlingsegenskaper.

Köparens (min) filosofi
Vad vill jag?
Vad menar jag med en lyckosam tävlingskarriär? Att vinna Uppfödningslöpningen som 2-åring eller att få följa sin travare på banan till nyårsafton som 12-åring. Eller är det oerhört viktigt att få äga en klassisk segrare?  ’Lyckosam’ kan alltså betyda olika saker och ambitionerna har en koppling till de belopp man får vara beredd att satsa på ett föl eller en unghäst. 

När ska jag köpa?
Naturligtvis kan man satsa på ett blivande föl som fortfarande mamman bär på. Nackdelen är att man saknar kunskap om fölets fysik och exteriör så tidigt. Således en osäker faktor i vågskålen om köp eller inte. Å andra sidan är det som fölet har mellan öronen, viktigare anser många.

Om det inte är stoets första föl, vilka förhoppningar kan man ha baserat på de äldre syskonen? Tja, det beror självklart också på papporna som ofta inte samma.

Om vi siktar på att köpa en 1-åring vet vi normalt mer, om än inte hela sanningen. Ju senare på året vi kommer kan vi veta mer om hästen, inte bara fysiskt utan också mentalt. Den minskade osäkerheten om hästens framtid avspeglas säkert i priset som nu inkluderar mat, husrum och skola under drygt ett år plus naturligtvis hingstens avgift.

Vad är hingsten värd?
Är hingsten värd sin avgift? 

För att svara på den här ’bra frågan’ vill jag berätta hur intressant det var att bläddra igenom Travrondens vinternummer på 60- och 70-talen. Där vimlar av hingstannonser för USA-importer med bländande prestationer som 2- och 3-åringar och olika grad av ’gyllene’ stam. Nästan lika vanligt har jag, med facit i hand, kunnat konstatera är att de i princip är spårlöst försvunna i Sveriges travhistoria. Idag är vi inte lika lättbländade av amerikanska hingstar enbart för att de är amerikanska. Numera är bra amerikanska hingstar tillgängliga för svenska uppfödare på annat sätt än då.

Även en hel del franska hingstar importerades på 60-talet både för tävling och avel. I de flesta fall blev de besvikelser i aveln. Ja, några undantag fanns väl, och den jag kommer ihåg är Tibur. Som tävlingshäst en urstark gristravare, ofta diskad för orent trav. När jag fick veta att Sandemar stuteri skulle använda Tibur som avelshingst parallellt med Cahoot lät det konstigt milt uttryckt. Men ack så fel jag hade om Tibur men inte om importerade franska hingstar i gemen.

Jag har ibland frapperats av hur högt nya avelshingstar värderats av ’marknaden’. Fakta inför första kullen är hingstens tävlingsprestationer och blodslinjer. Allteftersom första kullen utvecklats fram till slutet på 2-årssäsongen har ’fakta’ spätts på med rapporter om tränarnas intryck och ett mindre antal travare som visat upp sig i tävling. Men det är egentligen efter 3-årssäsongen man kan ha en realistisk bild av hingstens genomslag. Som jag nämner längre ner i texten anser en majoritet att mamman är viktigare än pappan. Hingstägare har säkert den uppfattningen också men det framgår inte alls i hingstannonserna. Hingstägare som har möjlighet ser till att de ston som insemineras i första årgången är noggrant utvalda. Om jag som ägare till ’Bakgårdens Hulda’ ringer och vill betäcka Hulda med blivande stjärnhingsten ’Almost Real Cash’ kan jag räkna med beskedet att ’han är fulltecknad ett antal år framåt’.

Den ’franska’ revolutionen
I början på 70-talet öppnades den franska travstamboken på glänt och amerikanskt blod (speeden) blandades upp med fransk styrka. Idag kan vi se att detta är mycket tack vare Henri Levesque som var pådrivande i den urkonservativa franska uppfödarkåren. Som jag förstår var han en av de huvudpersonerna för att den fransk-amerikanska revolutionen kom till stånd. En av de första av revolutionens barn heter Florestan. 1971 föddes han som resultat av den gyllene korsningen Star’s Pride och Roquépine.

Rent formellt sände Henri Levesque Roquépine över Atlanten för att betäckas av en icke-fransk hingst. Avkomman skulle med dåvarande franska regelverk aldrig registreras i den franska stamboken eller som man kan uttrycka det på franska: Coin Perdu!

Om detta kan man läsa i Travrondens vinternummer under 70-talet i flera artiklar av Åke Isberg som ger en mer begriplig bild av ’den urkonservativa franska uppfödarkåren’. Under 60-talet hade amerikanska travare visat sin styrka i de traditionella franska styrkeproven. Detta uppfattades som ett hot mot ’den franska rasen’ som möjligen var hanterbart eftersom många lopp var skyddade eftersom de var förbehållna franskfödda travare. Att då tillåta icke-franska i den franska stamboken kunde i ett kort perspektiv hota franska uppfödare. Redan då existerade EU med ett fåtal medlemmar bl.a. Frankrike, Tyskland, Italien och Belgien, som verkade för handel på en gemensam marknad.

I Åke Isbergs artiklar kan man läsa hur den franska stamboken steg för steg öppnades. Ett förslag var att 10 franska ston om året skulle tillåtas, ett annat att 1 (en) amerikansk hingst skulle tillåtas.

Hur ska jag filtrera möjligheterna? 
Under de senaste 7-8 åren har jag fått många förslag att köpa häst som jag tackat nej till. Det är egentligen en enda som jag i efterhand haft anledning att ångra att jag avstod att köpa en andel i – Morgana Bi. Visserligen hade jag kanske haft en mental mjölksyreskuld vid det här laget men kunnat se fram mot hennes resultat i aveln. Morgana Bi har galopperat bort många fina slantar på upploppet. I senare kapitel ska jag återkomma om kretsen kring Morgana Bi som jag lärt känna närmare sedan 5 år tillbaka, särskilt då Mikael Blomgren.

Vilken är viktigast, mamman eller pappan?
Om jag ska sammanfatta mina intryck från tränare så är mamma viktigast. Så då kan jag bortse från pappan om mamman är bra? Nej, så enkelt är det naturligtvis inte. Det är kombinationen av den goda mamman med någon av de lämpliga hingstarna med dokumenterad förärvningsförmåga tillsammans med mammans blodslinjer.

Exteriör och lynne?
Är självklart viktiga faktorer i utvärderingen. Tyvärr är det inget som jag törs avgöra själv.

De flesta etablerade tränarna kan bedöma de exteriöra egenskaperna. Min uppfattning är ändå att viktningen av de exteriöra detaljerna kan skilja sig en del mellan olika tränare.

Berättar gärna om en episod för snart 10 år sedan när jag haft första kontakten med Olle på Lökene. Tror att det var på Elitloppsauktionen 2007 när Olle skulle vara där vid Scandic Crown i Upplands Väsby. När jag kom dit fick jag syn på Olle med käpp. Jag gick fram och frågade oroligt vad som hänt och pekade på käppen. Olle smålog och förklarade att det var hans tumstock som han behövde för att verifiera viktiga exteriöra mått på de intressanta unghästarna. 

En hästs lynne tror jag är ännu värre för en amatör att avgöra.

3. Mina gjorda val (vintern 2017)
Då kan man fråga sig vad mina erfarenheter och slutsatser lett fram till. 

Global Express har jag fått ett stort förtroende för som mamma. Jag vet också att Jonas bestämmer lämpliga hingstar för henne tillsammans med Hans Nelén. Jag är med på alla hennes avkommor. Den enda besvikelsen hittills är Global Pixie (e. Love You) som drabbades av ihållande problem med ett framknä men redan innan inte visade de resultat i tävling som hennes uppträdande i träning ingav hopp om. Global Express var, och är, en dam med bestämda uppfattningar. Den karaktären har också hennes ättlingar i första generationen. Mest lik mamma i det avseendet är Global Tess som ska bli spännande att följa under 2017.

Släppa sargen?
Ibland måste man släppa sargen och chansa på att isen bär. 

Global Mon Chichi hoppas jag har samma förmåga att förärva sina goda egenskaper som mamma Express och jag är med på hennes 2 avkommor hittills. Där ska Eraja Jaam med Raja Mirchi som pappa bli intressant att se på banan framåt våren.

Global Pixie hoppas jag – möjligen mindre välgrundat – ska revanschera sig i aveln och hon har fått sitt första föl i år med Dream Vacation som pappa.

C.R. Bedazzled har jag inte varit med på alla avkommor trots de goda erfarenheterna från hennes förstfödda Mon Petit Cheval. Max Laza var under hela sina uppväxt besvärlig och framför allt ovillig att anstränga sig. Bella Jaam är i grunden kapabel men har opererats i halsen efter problem. Evita Jaam har utvecklats väl och har den intressante S.J.s Caviar som pappa. (S.J.s Caviar förvärvades av Hans Nelén hösten 2012.) Freja Jaam blir snart 2 år.

Eraja Jaam nämnde jag nyss (ena handen på sargen).

Evita Jaam har jag också nämnt (andra handen på sargen).

Categorical (NO), med mamma Cantab Doll (US) och pappa Orlando Vici (FR), är Cantab Dolls andra föl. Morfar är Self Possessed (så sargen finns inom räckhåll). Hittills har ’Catten’ varit okomplicerad och utvecklats bra. Catten har en helbror som är året äldre men inte lyckats alls hittills. Han tränas av sin ägare och är fortfarande hingst. Förhoppningen är också att Catten ska möte snällare motstånd i de norska årgångsloppen än i de svenska.

Valnes Idolia är en bestämd dam med Samba Kosmos (US) som mamma och Sam Bourbon (FR) som pappa. Samba Kosmos, som inte lever längre, fick 6 föl där Idolia är hennes sista. Bäst hittills är första avkomman Smirre Creek. Känns som jag är långt från sargen men det är konstis så det ska nog bli bra. Sam Bourbon är ändå sonson till Florestan, alltså sonsonson till Roquépine! Visserligen några släktled bakåt men några droppar speed och styrka finns säkert kvar.
 

4. Facit sommaren 2018 (10 juni)
Till att börja med bestämdes att Bella Jaam skulle sluta tävla sommaren 2017 och betäcktes med S.J.’s Caviar. Det är nu en månad kvar tills vi vet att allt gick bra.

Eraja jaam har inlett sitt tävlande klart lovande och startar imorgon första gången över stayerdistans.

Evita Jaam skadade sig mycket allvarligt i hagen våren 2017. Det var långt ifrån givet att hon ens skulle överleva. Förhoppningarna var att hon skulle kunna bli avelssto. Men efter lång konvalescens och rehabilitering kunde hon börja tränas igen och gick igår kvallopp.

Categorical är en mycket kapabel travare utrustad med den fördelaktiga travgenen. Inte ett felsteg på 12 starter som slutat med 6 segrar. Hur går det imorgon?

Global Tess är också en kapabel dam som bör ha en del slantar på vänt. I övermorgon visar hon upp sig på norska Momarken. Statistiskt sett är hon klar. Kusken Per Nilsson är obesegrad med hästar jag har andel i. Har ni glömt Bella Jaam på Färjestad i augusti 2015? 

Valnes Idolia debuterade med att bli tvåa i måndags.

Nu ser jag fram mot Global Villys debut under juni och även Freja Jaams debut lite senare.

Global Express själv då?
Jo, hon är dräktig med Broadway Hall. Same procedure as last year!

Vi ser fram mot hennes 20-årsdag nästa år där hon med en nådig nick tar emot oss i sin ordinarie box på Östenbyn, kanske med bakåtstrukna öron. Same procedure as last year! Kommer ni ihåg att hon tog rygg på Jonas 1999? Och har sedan dess bott på Östenbyn.

Willy Nyström