Ja, det gick ju naturligtvis att lämna stallbacken och återvända till E-läktaren. Och, med väsentligt större insikt i sporten, se loppen från publiksidan. Lite konstigt kändes det att inte sakna stallbacksmiljön mer än vad jag faktiskt gjorde.
En bidragande orsak tror jag var skvallret om alla framgångsrika personer i svenskt trav som frodades där. Kalla det gärna missunnsamhet – kanske en bit av den svenska nationalkaraktären - och tyvärr märker jag fortfarande exempel på detta idag. Men innan jag utvecklar ämnet och konsekvenserna i senare kapitel låter jag punkten vila.

Svårt att uppfatta historiens vingslag i nuets korsdrag
Men svenskt trav tog ett betydelsefullt kliv framåt 1973 med Ego Boys seger i Elitloppet. Då kunde man få plats på E-läktaren utan att sova framför grindarna till de öppnades på söndagsförmiddagen. Den här gången hade ’vi’ en svenskfödd häst som skulle kunna vinna, den första på 20 år sedan Carné med ’Fisk-Olle’ Persson. I finalen av Elitloppet mellan de två försöksvinnarna amerikanske Flower Child och Rättviks Ego Boy pressades Ingemar Olofsson av Joe O’Brien genom sista kurvan och det såg helt jämt ut.
Men in på upploppet fick Ego Boy en dryg längd och publikens jubel släpptes loss!
En bekant som var på Solvalla för första gången tittade imponerad på mig och frågade ’Är det alltid så’n här stämning här?’.
Och jag kunde ärligt svara att jag aldrig varit med om något liknande.
Kanske var det något jämförbart i ’Ryssgalan’ 1954 när Sovjetunionens bästa mötte Sveriges bästa. Inför huvudloppet spekulerades om ryske Gibrid skulle besegra Frances Bulwark/Sören Nordin. Och det gjorde han men fick strax före mål ge sig för utvändigt spurtande Gay Noon/Gunnar Nordin.

Fanbärare i svenskt trav
Andra bidragare de kommande decennierna var Express Gaxe/Gunnar Axelryd, The Onion med sina världsrekord/Stig H Johansson, Meadow Road/Torbjörn Jansson, Legolas/Thomas Nilsson, Callit/Karl O Johansson, Queen L/Stig H, Copiad Erik Berglöf, Ina Scott/Kjell P Dahlström och Helen Ann Johansson, Viking Kronos/Lutfi Kolgjini, Victory Tilly/Stig H och Scarlet Knight/Stefan Melander. De här hästarna var uppfödda i Sverige och fick emellanåt sportintresserade att vakna till för travsporten.
Innan någon hinner twittra och klaga på att jag måste ha glömt ….. finns det många på toppnivå men som kanske inte blev riktigt fast i folksjälen.

En faktor är att våra duktiga tränare och kuskar ofta skördade sina framgångar med travare uppfödda i USA. Lindstedt – Wallner segrade på högsta nivå med Dart Hanover, Pershing och …. Och banade vägen för många avelshingstar som haft ovärderlig betydelse för svenskt trav men sådant biter inte på folksjälen. Också Sören Nordin fanns fortfarande i vårt medvetande efter flytten till USA och nya framgångar.

’Väck mig i halvtid’
eller något sådant stod det på reklamskyltar och bakrutedekaler. Ja, kommer ni ihåg när rikstotospelet började och Lars-Gunnar Björklund släppte in travet i halvtidspausen av lördagens engelska tips-extramatch. Sällan har väl en halvtidspaus varit så viktig för travets fäste i folksjälen och hur den ryckte med helt nya entusiaster (ok, det var kanske att ta i). Genomslaget var kraftigt runt fikaborden på arbetsplatser eftersom Sveriges Television hade monopol på tv-sänd folkbildning till slutet av in på 80-talet. Jag tror att Express Gaxe blev den första travaren att med hjälp av halvtidspausen ta språnget in i folksjälens gröna hage.
Ja, så följde jag travet från publikplatserna i drygt 20 år till slutet av 90-talet. Civilt hade jag grejat en fil.kand-examen med tyngdpunkt på informationsbehandling (’data’) och företagsekonomi utfyllt med lite statistik. Under senare halvan av 70-talet arbetade jag med revision och fram till 1980 med Posten som arbetsgivare. Då bytte jag klubb till ett it-konsultföretag, ett byte som inte gav större utrymme för travet utan tvärt om mindre. Från starten i nya klubben fick jag mest nytta av mina ekonomikunskaper och fick en mittfältsroll i mitt lag som spelade i ekonomisystemdivisionen.
Från mitten av 90-talet sändes onsdagstävlingarna från Valla på tv. Eftersom jag inte spelade utan fortfarande var nöjd med sporten, besökte jag mer sporadiskt banan. Så här i efterhand anar jag att jag var en av de första som lämnade vardagstravets läktare för tv-soffan.

Thord Håkansson: Sören Nordins störste supporter
... heter vår vän från E-läktaren som minst sagt är en stor traventusiast. Vi träffades på första hälften av 60-talet och imponerades av Thords travkunnande och faktainsamling som resulterade i handskrivna statistiksammanställningar.
I Sören Nordins Mitt liv i sulkyn ger han Thord ett eget kapitel, Min största supporter. I detta skriver han:

’Vi travtränare är i högsta grad offentliga personer. Våra med- och motgångar följs av en stor publik och våra förehavanden refereras och kommenteras på tidningarnas sportsidor. När man varit med i hetluften så länge som jag är det naturligt att det dykt upp en hel del personer som kan beskrivas som supporters.

men ännu mer glädjande är det dock att konstatera att jag genom åren fått en hel del supporters av mer sportslig karaktär. För dem handlar det inte om totovinster utan om sportsliga framgångar

Min förmodligen störste supporter heter Thord Håkansson, en kille som lagt ner ett ofattbart arbete på att följa och kartlägga praktiskt taget varje steg jag gjort under min långa aktiva tid.

Första gången jag träffade honom var i samband med Derbyt 1972 som jag f.ö. vann med Ocos. Då jag precis hade ut till stallbacken vid 10-tiden på tävlingsdagens morgon dök han upp med en pärm under handen, som han ville förära mig. Han berättade att det var en statistik över de segrar jag hade vunnit till dags dato. Jag tackade förstås för det och var glad över det tålamod att forska fram allt som jag varit med om på travbanorna.

Men jag anade ändå inte då hur enormt mycket jobb han lagt ner. Det är först på senare år jag börjat förstå det. Sedan dess har han nämligen år efter år kompletterat statistiken. …

Den senaste luntan är på 108 sidor, samtliga skrivna med en mycket liten och väldigt prydlig handstil. Där finns allt specificerat. Alla storlopp för sig, alla banor för sig osv, osv.

Ett otroligt arbete!

Han har bott på bibliotek i veckor och månader och tagit fram uppgifter om varenda start jag gjort i hela Europa.
Och att hans siffror är korrekta är ställt utom allt tvivel.

Thord Håkansson har kommit ner till stallet ibland och växlat några ord och jag har några gånger frågat hur mycket tid han lägger ner på det här arbetet men han har varje gång svarat undvikande ”att det inte är så farligt”. En diskret och mycket sympatisk kille. Jag kan heller aldrig erinra mig att han frågat om tips. Vid något tillfälle frågade jag honom hur det gick på liret och han svarade då att han sällan brukar spela. En V-femma på 20 – 30 kronor ibland bara.

Att Thord Håkansson har haft detta statistiska intresse och den forskarbegåvning som behövs är jag mycket tacksam för och han är också en av de främsta anledningarna att denna bok kommit till.
Jag har aldrig fört dagbok och när jag nu sitter och knackar ner en del av mina minnen så gör jag det bläddrande i Thord Håkanssons statistik. Det är den sockerbit där jag lockar fram minnena.’

Thord följde också Stig H på samma sätt med att bokföra hans kusksegrar. Detta nämner också Stig H i sin bok Mitt spår från 1995.

Kompisen Thord
Thord var också mycket framgångsrik i Travrondens årliga frågetävling i Vinternumret. På 60-, 70-, 80-talet var travsportinformation huvudsakligen lagrad på papper. Att gräva fram svaren på de frågor man inte lagrat i hjärnan förutsatte att man visste var källorna till svaren fanns. Sedan var det ett hästjobb (ursäkta den oavsiktliga vitsen) att plöja igenom papperskällorna. Om ni snabbt tittar på hemsidans länkar så får ni en uppfattning av källorna som nu finns tillgängliga på nätet. Tack och lov finns inte all info där utan kräver ett alltmer utdöende nätverk av traventusiaster.

Under många år använde Travronden Thord för vinternumrets statistik över årets 10 snabbaste i olika kategorier.
Thord var naturligtvis mycket kunnig på travarnas stamtavlor. Vi var några på E-läktaren som inte spelade mer än i undantagsfall. Mellan loppen förhörde vi varandra på härstamningen på de startande i dagens program och jag vet att Thord vid några tillfällen satte alla korrekt.

Vad arbetade då en sifferbitare som Thord med? Jo, han installerade säkerhetsdörrar som på den tiden huvudsakligen var kassavalvsdörrar som kunde väga 800 kg. Vid ett tillfälle var han lite sen upp
till E-läktaren. När vi fick syn på Thord tog han sig fram med myrsteg och var ’gravt halt höger bak’. Han hade fått en valvdörr på foten på eftermiddagen men till Valla skulle han!

Jaha, hade han några andra intressen än trav och valvdörrar? Jodå, Thord läste mycket och kunde tipsa om läsvärda författare. En som han fann åt mig var Ray Bradbury (Fahrenheit 451, Den illustrerade mannen). En annan William Golding (Flugornas herre).

Och så födde han upp (odlade säger man visst?) kaktus!

Även idag följer Thord travet men numera sällan på E-läktaren. Och hans och sambons kaktusodling omfattar nästan 2800 kaktusar som de har i ett växthus i Sala-trakten.
http://salaallehanda.com/kulturnoje/1.3032026-thord-brinner-for-sin-stora-kaktussamling

Sverige är litet
I området jag bodde lärde jag känna en annan familj som efter ett 20-tal år flyttade till mannen Gunnars ursprung Rättvik. Efter några år var jag och ett par andra boende på besök i Gunnars och Yvonnes nygamla hem. En eftermiddag tog vi en tur till en sjö för att bada. Då får Gunnar syn på en familj med ett par små barn som breder ut filten vid badet. Gunnar säger till mig att jag måste hälsa på honom, han är travtränare och heter Hans (R) Strömberg och är barndomskompis med Gunnar. Jag vet att Hans Strömberg har jobbat hos Olle och berättar att jag för ca 30 år haft del i häst som Olle tränade på Rättvikstiden. ’Jaha, vad hette hästen?’ frågar Hans. ’Brain Storm’ svarar jag. Då börjar Hans att skratta och berättar att han passade Brain Storm och att han faktiskt har sina hästar i samma stall! Detta påminns han om varje dag när han tittar i taket ovanför en speciell box. Där sitter fästet till den hönshusvärmare som han och Olle installerade för att Brain Storms känsliga ryggmuskler skulle må bättre. Hans kom mycket väl ihåg Brain Storm som kapabel men tyvärr ömtålig.

På vägen tillbaka från badet föreslog jag ett kort besök vid Ego Boys grav på travbanan. Förslaget mottogs med noll entusiasm och röstades ned med 5 – 1 och en nedlagd röst (Gunnars). Kulturskymning!

Nytt klubbyte
Ja, som de flesta av oss närmar man sig pensionen och när jag slutligen begripet det, är vi framme vid 2006. Då har jag 3 år kvar till min planerade pensionering och jag börjar se mig om efter lämpligt old-boys-lag. Det visar sig att ingen är intresserad så jag bestämmer mig att starta en egen klubb. Eftersom jag trivs med mitt konsultjobb och med alla olika verksamheter och människor som man lär känna så körde jag på i nuvarande klubb och erbjöd mig sitta på reservbänken för att rycka in vid behov. Och efter ytterligare ett år har jag beslutat att jag vill bli aktiv i travet som hästägare igen.

Nästa kapitel: Att vara hästägare igen 2008