När jag i modern tid – 2012 – ville finna marknadsvärdet på Pebbly som avelssto försökte jag se uppgiften ur en uppfödares synvinkel. När jag nu vill bedöma ett föls möjligheter till en lyckosam tävlingskarriär måste jag utgå från mammans och pappans förmåga att förärva sina bästa tävlingsegenskaper.

Köparens (min) filosofi

Vad vill jag?

Vad menar jag med en lyckosam tävlingskarriär? Att vinna Uppfödningslöpningen som 2-åring eller att få följa sin travare på banan till nyårsafton som 12-åring. Eller är det oerhört viktigt att få äga en klassisk segrare? ’Lyckosam’ kan alltså betyda olika saker och ambitionerna har en koppling till de belopp man får vara beredd att satsa på ett föl eller en unghäst.

När ska jag köpa?

Naturligtvis kan man satsa på ett blivande föl som fortfarande mamman bär på. Nackdelen är att man saknar kunskap om fölets fysik och exteriör så tidigt. Således en osäker faktor i vågskålen om köp eller inte.
Å andra sidan är det, som fölet har mellan öronen, viktigare anser många.

Om det inte är stoets första föl, vilka förhoppningar kan man ha baserat på de äldre syskonen? Tja, det beror självklart också på papporna som ofta inte samma.

Om vi siktar på att köpa en 1-åring vet vi normalt mer, om än inte hela sanningen. Ju senare på året vi kommer kan vi veta mer om hästen, inte bara fysiskt utan också mentalt. Den minskade osäkerheten om hästens framtid avspeglas säkert i priset som nu inkluderar ett antal terminsavgifter i någon travinternatskola (mat, husrum och utbildning) under drygt ett år plus naturligtvis hingstens avgift.

Vad är hingsten värd?

Är hingsten värd sin avgift?

För att svara på den här ’bra frågan’ vill jag berätta hur intressant det var att bläddra igenom Travrondens vinternummer på 60- och 70-talen. Där vimlar av hingstannonser för USA-importer med bländande prestationer som 2- och 3-åringar och olika grad av ’gyllene’ stam. Nästan lika vanligt har jag, med facit i hand, kunnat konstatera är att de i princip är spårlöst försvunna i Sveriges travhistoria. Idag är vi inte lika lättbländade av amerikanska hingstar enbart för att de är amerikanska.
Numera är bra amerikanska hingstar tillgängliga för svenska uppfödare på annat sätt än då.

Även en hel del franska hingstar importerades på 60-talet både för tävling och avel. I de flesta fall blev de besvikelser i aveln.
Ja, några undantag fanns väl, och den jag kommer ihåg är Tibur. Som tävlingshäst en urstark gristravare, ofta diskad för orent trav. När jag fick veta att Sandemar stuteri skulle använda Tibur som avelshingst parallellt med Cahoot lät det konstigt milt uttryckt. Men ack så fel jag hade om Tibur, dock inte om importerade franska hingstar i gemen.

Jag har ibland frapperats av hur högt nya avelshingstar värderats av ’marknaden’. Fakta inför första kullen är hingstens tävlingsprestationer och blodslinjer.
Allteftersom första kullen utvecklats fram till slutet på 2-årssäsongen har ’fakta’ spätts på med rapporter om tränarnas intryck och ett mindre antal travare som visat upp sig i tävling. Men det är egentligen efter 3-årssäsongen man kan ha en realistisk bild av hingstens genomslag.
Som jag nämner längre ner i texten anser en majoritet att mamman är viktigare än pappan.
Hingstägare har säkert den uppfattningen också men det framgår inte alls i hingstannonserna. Hingstägare som har möjlighet ser till att de ston som insemineras i första årgången är noggrant utvalda.
Om jag som ägare till ’Bakgårdens Hulda’ ringer och vill betäcka Hulda med blivande stjärnhingsten ’Almost Real Cash’ kan jag räkna med beskedet att ’han är fulltecknad ett antal år framåt’.

Den ’franska’ revolutionen

Under 70-talet öppnades den franska travstamboken på glänt och amerikanskt blod (speeden) blandades upp med fransk styrka. Idag kan vi se att detta är mycket tack vare några visionärer som bl.a. Henri Levesque och Jean Pierre Dubois som var pådrivande i den urkonservativa franska uppfödarkåren. Som jag förstår var de bland huvudpersonerna för att den fransk-amerikanska revolutionen kom till stånd. En av de första av revolutionens barn heter Florestan. 1971 föddes han som resultat av den ’gyllene’ korsningen Star’s Pride och Roquépine.

Rent formellt sände Henri Levesque Roquépine över Atlanten för att betäckas av en icke-fransk hingst. Avkomman skulle med dåvarande franska regelverk aldrig registreras i den franska stamboken eller som man kan uttrycka det på franska: Coin Perdu!

Om detta kan man läsa i Travrondens vinternummer under 70-talet i flera artiklar av Åke Isberg som ger en mer begriplig bild av ’den urkonservativa franska uppfödarkåren’. Under 60-talet hade amerikanska travare visat sin styrka i de traditionella franska styrkeproven. Detta uppfattades som ett hot mot ’den franska rasen’ som möjligen var hanterbart eftersom många lopp var skyddade eftersom de var förbehållna franskfödda travare. Att då tillåta icke-franska i den franska stamboken kunde i ett kort perspektiv hota franska uppfödare. Redan då existerade EU med ett fåtal medlemmar bl.a. Frankrike, Tyskland, Italien och Belgien, som verkade för handel på en gemensam marknad.

I Åke Isbergs artiklar kan man läsa hur den franska stamboken steg för steg öppnades. Ett förslag var att 10 franska ston om året skulle tillåtas, ett annat att 1 (en) amerikansk hingst skulle tillåtas.

Hur ska jag filtrera möjligheterna?

Under de senaste 7-8 åren har jag fått många förslag att köpa häst som jag tackat nej till. Det är egentligen en enda som jag i efterhand haft anledning att ångra att jag avstod att köpa en andel i – Morgana Bi. Visserligen hade jag kanske haft en mental mjölksyreskuld vid det här laget men kunnat se fram mot hennes resultat i aveln. Morgana Bi har galopperat bort många fina slantar på upploppet. I senare kapitel ska jag återkomma om kretsen kring Morgana Bi som jag lärt känna närmare sedan 5 år tillbaka, särskilt då Mikael Blomgren.

Vilken är viktigast, mamman eller pappan?

Om jag ska sammanfatta mina intryck från tränare så är mamma viktigast. Så då kan jag bortse från pappan om mamman är bra? Nej, så enkelt är det naturligtvis inte. Det är kombinationen av den goda mamman med någon av de lämpliga hingstarna med dokumenterad förärvningsförmåga tillsammans med mammans blodslinjer.

Mina gjorda val

Global Express har jag fått ett stort förtroende för som mamma. Jag vet också att Jonas bestämmer lämpliga hingstar för henne tillsammans med Hans Nelén. Jag är med på alla hennes avkommor.
Den enda besvikelsen hittills är Global Pixie (e. Love You) som drabbades av ihållande problem med ett framknä men redan innan inte visade de resultat i tävling som hennes uppträdande i träning ingav hopp om. Global Express var, och är, en dam med bestämda uppfattningar. Den karaktären har också hennes ättlingar i första generationen.
Mest lik mamma i det avseendet är Global Tess som ska bli spännande att följa under 2017.

Global Mon Chichi hoppas jag har samma förmåga att förärva sina goda egenskaper som mamma Express och jag är med på hennes 2 avkommor hittills. Där ska Eraja Jaam med Raja Mirchi som pappa bli intressant att se på banan framåt våren.

Global Pixie hoppas jag – möjligen mindre välgrundat – ska revanschera sig i aveln och hon har fått sitt första föl i år med Dream Vacation som pappa.

C.R. Bedazzled har jag inte varit med på alla avkommor trots de goda erfarenheterna från hennes förstfödda Mon Petit Cheval. Max Laza var under hela sina uppväxt besvärlig och framför allt ovillig att anstränga sig. Bella Jaam är i grunden kapabel men har opererats i halsen efter problem. Evita Jaam har utvecklats väl och har den intressante S.J.s Caviar som pappa. (S.J.s Caviar förvärvades av Hans Nelén hösten 2012.) Freja Jaam blir snart 2 år. Bland de jag missat är främst Bedas Chip och även Story on Line.

Släppa sargen?

Ibland måste man släppa sargen och chansa på att isen bär. Nu ser jag fram mot våren 2017.

Eraja Jaam nämnde jag nyss (ena handen på sargen).

Evita Jaam har jag också nämnt (andra handen på sargen).

Categorical (NO), med mamma Cantab Doll (US) och pappa Orlando Vici (FR), är Cantab Dolls andra föl. Morfar är Self Possessed (så sargen finns inom räckhåll). Hittills har ’Katten’ varit okomplicerad och utvecklats bra. Katten har en helbror som är året äldre men inte lyckats alls hittills. Han tränas av sin ägare och är fortfarande hingst. Förhoppningen är också att Katten ska möta snällare motstånd i de norska årgångsloppen än i de svenska.

Valnes Idolia är en bestämd dam med Samba Kosmos (US) som mamma och Sam Bourbon (FR) som pappa. Samba Kosmos, som inte lever längre, fick 6 föl där Idolia är hennes sista. Bäst hittills är första avkomman Smirre Creek. Känns som jag är långt från sargen men det är konstis så det ska nog bli bra. Sam Bourbon är ändå sonson till Florestan, alltså sonsonson till Roquépine! Visserligen några släktled bakåt men några droppar speed och styrka finns säkert kvar.

Exteriör och lynne?

Är självklart viktiga faktorer i utvärderingen. Tyvärr är det inget som jag törs avgöra själv.

De flesta etablerade tränarna kan bedöma de exteriöra egenskaperna. Min uppfattning är ändå att viktningen av de exteriöra detaljerna kan skilja sig en del mellan olika tränare.

Berättar gärna om en episod för snart 10 år sedan när jag haft första kontakten med Olle på Lökene. Tror att det var på Elitloppsauktionen 2007 när Olle skulle vara där vid Scandic Crown i Upplands Väsby. När jag kom dit fick jag syn på Olle med käpp. Jag gick fram och frågade oroligt vad som hänt och pekade på käppen. Olle smålog och förklarade att det var hans tumstock som han behövde för att verifiera viktiga exteriöra mått på de intressanta unghästarna.

En hästs lynne tror jag är ännu värre för en amatör att avgöra.

Det ni nu läst är som sagt helt mina egna teorier. Tanken är att de närmaste månaderna träffa professionella uppfödare och höra hur de tänker för att nå framgångar.

Värdefulla källor

Men det finns andra källor än egen forskning att ta hjälp av. Blodbanken och Svensk travsport innehåller aktuell och relevant information i ämnet travhästuppfödning.
De är fristående databaser med ett samarbetsavtal där Svensk Travsport tankar över tävlingsresultat. Under åren har utvecklats metoder för att mäta travares förärvningsförmåga. Den metod som anses var den ’bästa’ är ’BLUP-metoden med individmodellen’. För en närmare förklaring kan man läsa här https://www.travsport.se/artikel/avelsindex.
Om man söker på hästnamn på Svensk travsport i Sportinfo på några av de hästar jag nämnt ovan finner man att högsta Avelsindex är 121. Den har den enda häst jag ångrat att jag avstod från att köpa en andel i: Morgana Bi!
Titta gärna på länken till Stall Nyx så förstår ni vidden av min miss.

Nästa kapitel