Travhästuppfödning har jag berört mer i förbigående i tidigare kapitel. Hos Jonas har jag haft större anledning att för egen del börjat fundera i en uppfödares banor. I första konsortiet ingick stoet Global Mon Chichi och tävlingsrätten med möjlighet att få del i första fölet när det skulle bli dags. Tre av de fem hästarna var uppfödda av Tal AB.

Tal AB/Tom Lund

Uppfödare till dessa och många fler av Jonas hästar är Tal AB, Arvika http://stalltalab.com/. Bakom förtaget står grundaren Tom A. Lund, en norrman som i Norge är vida mer känd som fotbollsspelare. https://en.wikipedia.org/wiki/Tom_Lund

Eftersom jag haft norska kontakter sedan långt tillbaka fick jag där i Lilleström höra talas om en A-landslagsspelare som spelade i Lilleström SK i division 3 (!). (Såja, inga dumma vitsar om norsk fotboll nu! På 50-talet minns jag en landskamp på Råsunda där stommen spelade i Vaggeryd i division 2: Sven ’Gliet’ Eliasson, Lennart ’Jöns’ Nilsson och Göran Lindblad. UK-chefen och landslagledaren då var den legendariske Rudolf ’Putte’ Kock som kanske är mer ihågkommen som Sveriges förste fotbollstippare i tv. ’Kryssch’.)

Tom Lund tog upp Lilleström i division 2 och division 1 i ett huj och var på väg till Ajax i början på 70-talet.
Tom har en likhet med ett annat sentida Ajaxproffs, vilken likhet med vem då? Någon?

Kan också nämna att Tom står staty i Lilleström som tack för att han placerat Lilleström på kartan liksom Zlatan gjort med Rosengård. Vill dock lägga till att personerna Tom och Zlatan knappast kan bli mer olika.

Tom Lund var också uppfödare till de tre hingstarna i Jonas ’unghästkonsortium’ de tre med franske Ganymede som pappa. Bland de tre finns Mon Petit Cheval med mamma C.R. Bedazzled. Tom har också fött upp Paleo Pride och Arnie Dream där mamma heter Provence.

När Jonas hade bett Tom komma på en hästägarträff för några år sedan, fick jag hälsa på legenden och samtidigt få hans autograf på två segerbilder av Monte Major och Normandie Boy på Bjerke. Tom berättade på träffen om de principer han följt i sin uppfödning av travhästar. Som jag antytt ovan är Tom en ytterst ödmjuk person. Han underströk flera gånger under föredraget ’att detta är mina teorier’ så att vi förstod att han inte gjorde anspråk att detta var den absoluta sanningen. Mycket intressant och dessutom kul för mig att få jaga autografer igen efter 54 års uppehåll.

Jo, för att avsluta Vaggeryd och Putte Kock ovan så blev jag påmind om hur annorlunda fotbollsreglerna var på 50-talet. Avbytare existerade inte då. Var man så omdömeslös att man blev man skadad så fick man stå sitt kast (stå och kasta inkast?). Ofta fick den skadade ’linka vänsterytter’ till full tid. Ibland blev spelaren allvarligt skadad som våren 1955 när den unge Hans ’Tjalle’ Mild bröt underbenet i ett derby på Råsunda mot AIK. Tjalle bars ut på bår och Djurgården fick fortsätta med 10 man. Tjalle kunde ju inte ’hoppa vänsterytter’ på ett ben tyckte väl läkaren. Nu fick reglerna en mer human utformning vilket tog sig uttryck i vänskapslandskamper. Tror att Sverige mötte Danmark på Råsunda 1956 och det gick inte bra. Putte Kock beordrade då den stackars Göran Lindblad att halta eftersom en skadad spelare fick bytas ut mot en fräsch.
Tror att detta blev Putte Kocks sista landskamp som landslagsledare (’förbundskapten’ för nytillkomna läsare).
Skönt att travets tränare inte kan be sina adepter halta för att undvika en placering som innebär tillägg i nästa lopp.
http://thornertankar.blogspot.se/2008/04/vaggeryds-tre-landslagsspelare.html

Den här Vaggeryd-historien antar jag gör en del tycker att mitt minne är väldigt bra. Tror egentligen att allt vi upplevt ligger lagrat under årens damm i någon hjärnvindling. Knepet är just att få fram dem när man som bäst behöver dem. I mitt fall har jag i år fått påminnelser om massor avsomnade händelser när jag i maj gick upp på loftet för att bläddra i Solvalla-programmen från 1959. Fram på sommaren bestämde jag mig för att städa och få bättre ordning på allt som låg däruppe. Då fann jag också mina autografsamlingar som jag visste fanns där men inte exakt var. Och i de ljusa ljumma sommarkvällarna när jag bestämt talade om för Laila ’Att nu xxx ska det bli ordning på loftet!’ så började jag med autografsamlingen och tappade snabbt spåret och de vackra intentionerna. Tydligen har min hjärna genom åren taget intryck av loftet och stuvat ner alla minnen lite här och var där det fanns utrymme. Där har det sedan långsamt täckts med universums damm. Men en lätt blåsning och där fanns han – Sven ’Gliet’ Eliasson!

Var var jag nu igen? Jovisst ja, uppfödning.

Tom har dock inte fött upp Global Mon Chichi. Av kennelnamnet Global vet kanske de flesta att uppfödare är Hans Nelén som också fött upp Global Express. Men frågan är om inte Tom och Hans N har några idéer gemensamt? Provence ägs numera av Hans N!

Efterhand har jag hos Jonas fyllt på med andelar i nya förhoppningsfulla föl efter C.R. Bedazzled, Global Express och Provence. Papporna är lite olika och med lite facit i hand har jag börjat tänka tillbaka på min analys av Pebblys förutsättningar i aveln.

Men innan jag börjar breda ut mig över mina kunskaper ska jag – för säkerhets skull – prata med några som har längre erfarenhet och rimligen begriper ännu bättre. Så jag återkommer i ämnet om jag inte, likt sportjournalisterna från nedre halvan av Sverige, fick veta av Ingemar Stenmark på 70-talet: ’Int´ lätt å förklar´ för en som int´ begrip´.’

Ja, det här spårade ur kapitalt från travspåret men visst ansvar har Tom Lund för det.

Ok då, fotbollsspåret som avslutning

Vi lämnar travet för den här gången och håller oss avslutningsvis till sidospåret fotboll. Har bara några sidor kvar en nyutkommen bok om fotboll som jag kan rekommendera varmt. Faktum är att boken inte innehåller några bicycletas eller andra konstsparkar utan mer moraliska snedsparkar. Bokens titel är ’Vad jag pratar om när jag pratar om fotboll’ och är skriven av den för svenska fotbollsintresserade välkände TV4-journalisten Olof Lundh. För en som saknar insyn i hur Sveriges, Europas och världens fotboll är organiserad och fungerar, är författarens kunskaper och analyser av dagens professionella fotboll synnerligen tankeväckande. För er som bor i Mellerud är händelserna i ett speciellt kapitel säkert välkänt, eller hur Malte? Billig är boken också, fem spänn på Läkarmissionen i Vällingby. Det var Laila som hittade den bland nyinkommet.

Nu anar jag att en annan närvarande hästägare på träffen reser borst. Bredvid mig på kvällen satt Torsten Widholm som är bokförläggare och ger ut Svenska Kennelklubbens tidning Hundsport. Torstens förlag har även givit ut K-G Holgerssons två böcker. Att en bok som givits ut sommaren 2016, fått bra kritik (utom från SvFF?) och ligger hos bokhandlare till ett helt annat pris, av någon anledning 2 månader efter utgivningen lämnats in för välgörenhet är en förolämpning mot bokutgivningen och författaren! (Ok, tog väl i nu men det tycker i alla fall jag).

Vakna läsare har säkert noterat att jag nämnt Djurgården vid några tillfällen. Som 11-åring var jag på Råsunda när Tjalle Mild bars ut med brutet ben. Härom lördagen på Jonas’ hästägareträff har jag börjat hjälpa nye tränaren Özcan Melkemichel att förstärka laget till nästa säsong, jag återkommer med fler detaljer.

Nästa kapitel - som handlar om trav